Himlen är gränsen
1. fem månader är grymt lång tid.
2. jag klarade det
3. FREDAG - veckans bästa dag
the girl can't help it
Tio kvar.
(Bilden: Jayne Mansfield.)
La famille
Men taaaaack liksom. Hahaha.
I övrig börjar jag få lite ångest över mitt arbetsschema. Jag var ledig den 13:e november, och nästa dag jag är ledig den 10.e december (och det är nästan två veckor dit). Sedan är jag även ledig den 25:e eftersom inga ställen har öppet då, inte ens mobilia (som har stängt tre av årets 365 dagar). Någon sa att jag inte ska arbeta ihjäl mig.
Det låter klokt, men jag vill tjäna mycket pengar.
Vad gör man?
(Bild TTA)
Kunden som fångade mitt hjärta
Han hade säkert inte hört dessa men han var söt ändå.
Pluxus - Kinoton, perfektion i varenda enda fyllig ton från basen, den ödsliga, mörka stämningen och den återkommande sången. Denna låt ska man lyssna på etthundra gånger om igen på rad, sittandes på golvet och bara vara varje ton. Kärlek och perfektion.
Carpark North - Best Day. Bara, sången på låten. Stämningen här också, det är det som gör det. Ödsligt, ensamt. "I saw you there/.../and it tasted good, real good".
Hello Saferide, hela fina skivan. Vad mysigt, vad vemodigt, vad gymnasiet. Hon är bra, hon. Fastän jag gillade henne, underskattade jag henne. Det gör jag fortfarande.
Jag saknar gymnasiet, förresten. Igår råkade jag tänka på studenten, precis minuterna innan vi sprang ut. Hur vi stod där bakom glasdörren, hur alla var laddade till 300 % och stämningen var helt sinnessjukt hög. Hur alla pressade och tryckte på varandra, och peppade. Hur vi skrek studentsången.
åhhhhhhh.
Flugufrelsarinn
Jag sa inte ett ord.
Inte ett jävla ord.
(Bild Stulen)
How big is the sea - time is nothing
Vilket, förresten, berodde på att jag hade glömt att en viss buss slutade gå redan kl 2 alla fredagkvällar. Ooops.
Men alltså, jag älskar att gå 50 minuter mitt i natten när jag ska stiga upp om 4-5 timmar. Dock kändes det inte som det på jobbet eller under kvällen efter. I vilket fall, det var helt klart värt det. Och snart åker 'na, det är sorgligt minsann, och sedan åker resten, och sedan är det
bara
jag
kvar.
Nästan.
Om någon vet vart jag egentligen mest av allt ville resa kan ni höra av er. Själv har jag glömt det. Det kan ha haft något med Frankrike att göra men jag är inte säker.
Btw, tyckte mycket om förra inläggets kommentarer. De gjorde mig varm och fick mig att känna mig som en i ett större sammanhang. TACK för gemenskapen.
Mitt andra jag
Slå det du jen.
Hjärtesorg...
Min fina, fina iPod har slutat fungera, bara sådär. Tack för förvarningen, tack för den utgångna garantin. Uuuusch....
Med iPod:
Vem/vad ska jag nu sova, äta, cykla, läsa, skriva, åka buss, promenera, se på tv och borsta tänderna med??
Detta är en tragedi. Endast ett dygn har gått och mitt liv är tomt...skrämmande så.
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur*
Jag har haft en givande diskussion på telefon med 'ci, och vi kunde konstatera:
- vill man träffa killar ska man jobba på posten!
Hennes underbara blogg är det levande vittnet på det, alla citat där är oslåbara. Gör ett besök.
vad mer? blivit sugen på egen lägenhet efter fredagen och hade idag ett samtal med ma & pa om vilka möbler jag ska få ta med mig ("jag vill ha det gamla soffbordet. det har mina tandavtryck i sig.") och har blivit lovad ett styck köksbord och en hel del glas - och det är ju allt man behöver.
dessutom har jag suttit framför min dator, druckit rödvin och skrivit. yey, författarklichédelux typ. men nu har jag inte tid med er mer, jag har faktiskt ett word count att möta upp. är snart där, så mati, tappa inte tron på mig. hopp finns så länge vi andas.
* Alltså - Winnerbäck! Faaaaan am, jag är så avundsjuk på dig.
hot in here/självinsikt
Jag fick en självinsikt att jag tycker ganska mycket om projekt. Jag har ett skrivprojekt med e, ett (till) skrivprojekt med e, och vilket jag precis kom ihåg, ska besöka olika arbetsplatser för att se var vi eventuellt vill jobba (projekt), från början jen:s idé från innan hon åkte. Sedan går jag också i tankar på att hoppa av orkestern (om jag inte redan är automatiskt utesluten p.g.a. min frånvaro) och behöver därför ett nytt musikprojekt att fylla min tid med.
Mitt egna, hemliga projekt har jag inte hunnit börja på (mati hur långe får jag jag låna diktafonen?? det kan bli lite fördröjt). PLUS diverse påbörjade syarbeten som ligger och skräpar ner mitt rum. Den där halvfärdiga kjolen, jag saknar dig...
Jag gillar: Omgjorda låtar på radio. Bra, alltid. Man vet inte vem artisten är så man kan inte ogilla musiken fast man annars skulle. Verkligheten i låtarna blir förskjuten eftersom någon annan tolkar dem. saker som låter lite fel=jag gillar det.
Bilden: Kelly Tunstall, Under Lock and Key
So near so far
Kalla det vad fan ni vill är nästa bok som åker upp på min plats bland personalen-rekommenderar. När jag började på den i förrgår förväntade jag mig - fördomsfullt kanske - trots de lysande recensionerna som påstod motsatsen, att den skulle vara en typisk svensk invandrarproblematik-bok. Underförstått: seg och något man fick anstränga sig för att ta sig igenom.
Jag hade fel.
Ur boken:
"Kalla det ett avlångt land. Kalla det en tiger som skäms. Kalla det Switzerland eller Schweiz. Kalla det vad fan du vill. Där satt i alla fall en kvinna framför tv:n i sitt vardagsrum och suckade ömt."
Liksom, wow. Jag gillar det.
Annat trevligt idag var fika med su. Hon och jag diskuterade vikten av ärvda smycken. Jag vill till mormor och botanisera nu.
Kvantitet/kvalitet
En heldag i stan med en av mina absoluta favoritpersoner. Mycket givande och trevligt. För att inte tala om utvecklande (haha, vissa delar särskilt...). Blev lite shopping, lite fika, lite mat...
Också, detta: skrivprojekt i november. Ska skriva 50 000 ord på en månad. Enda skälet till att jag nämner det här är att människor. ska. veta. och jag inte ska kunna lägga av när det börjar bli jobbigt (som nu, typ). Den som är nyfiken kan ju googla NaNoWriMo. Ni andra kan nöja er med att det är mitt projekt och inte ert, ni slipper.
Fast nu är kära e värvad, och med mig om den här ehh... processen. Det är överväldigande men utvecklande. Har räknat ut att det blir en ganska lång text. Och att man måste skriva 1700 ord per dag. Jag ligger efter, redan - förstås. Men det ska kanske gå ändå.
Har bara 45 000 ord kvar trots allt.
I övrigt: Kalla det vad fan du vill. Marjaneh Bakhtiari. LÄS.
Oh Great Expectations
Tack, 'ci för Judas-stämpeln. Den är fin.
Men jag vill leka med dig.