And all our heroes lack any conviction
Igår var trevligt. Vi snackade, bakade och såg på film. Det var 'ci, mati, e och jag. Väldigt nice.
Varlborg imorgon, och vi har inte bestämt vad vi ska göra. Jag är tveksam om vi kommer att kunna samordna alla, och det skulle kännas trist om vi inte kunde...
Christina Vantzou! Omg. Hennes bilder är så fina. Väldigt tjejigt, romantiskt och sött. I viss mån avklätt, men det är okej för teckningarna är i ljusa, milda färger (makes sense? prob. not). Även om jag föredrar bilderna med tjejer med kläder. Anyway, definitivt värt att kolla in. Klicka på menyn Drawings. Det enda som är synd är att bilderna inte går att stjäla.
Patrick Wolf. Lyssna på låten Paris.
Je crois que c'est tout.
Saker som inspirerar
Så bra att jag skulle kunna skriva hundra hyllningsinlägg, och sedan lika många till om det han tipsar om:
http://miderberg.blogspot.com/
Tryck på länken. Jag lovar att det är värt det. Det är verkligen saker som inspirerar.
Tryck då.
Tryck!
Something starting to happen
det första jag möttes av när jag klev utanför ytterdörren denna morgon var motljus, fem heta flyttkillar samt en stor lilagul flyttbil parkerad lite finurligt så att den täckte alla våra utgångar. sedan upptäckte jag B i pereferin av mitt synfält och efter det min granne i sin dörrpost (hon som ska flytta, med familj). som sagt, motljus och rätt många fler människor än jag hade räknat med, så jag blev något ställd och hann därför inte ta in omgivningen så mycket. men jag tror de var snygga. flyttkillarna alltså.
en bra start på dagen. det kompenserade att vi sedan blev tvungna (jag och B) att tråckla oss ut genom buskarna som står runt parkeringen, klämda mot flyttbilens sida. det gick.
idag har jag klätt mig somrigt, funderat över hur mycket jag ljuger på religionen, läst metron & glamour på en seg kemilektion, ätit fattig grönsakssoppa samt nobbat en styck klassmedlem som ville gå med mig på balen. men så är livet.
det händer så många bra saker, jag vill ut&dansa nu. palla vara pank. och debaser öppnar på torsdag. då ska vi på ark. om mati är snäll tar hon med skivorna med dem för jag har aldrig ägt mer än en låt med dem. jag ser denna konsert som utbildning. lär känna ditt kulturarv, typ. bör bli kul. men vill som sagt göra en massa andra saker som nu i helgen. palla att jag måste betala skatt, fast jag har tjänat ca två tusen spänn bara. men min chef beräknade igår hur mycket jag skulle komma upp i sommar, och vi kom fram till att det inte lönar sig för mig att ansöka om jämkning och dessutom vet jag ungefär hur mycket han vill att jag ska jobba i sommar, vilket han inte har sagt innan (bäst: det var så mycket som jag hade hoppas). så alltså, jag betalar skatt. fine by me. jag har inte råd att springa runt i malmö i natt, tur att jag har så söta kompisar att leka med här hemma.
igår i metron var hothot news som alla bloggare borde bry sig om. handlade om en kille som sökte ett jobb som något (minns ej) fick inte jobbet. en viss tid senare (minns ej) fick han hemskickat ett kuvert med sitt cv, men också längst bak ett utdrag från hans flickväns blogg. där stod något i stil med att hon inte ville att han skulle få jobbet, eftersom det innebar att de skulle bli tvugna att flytta. på pappret hade någon skrivit "vad göra?". och denna kille fick alltså inte jobbet han sökte - det gick till någon annan (sämre kvalificierad).
och det intressanta med hela grejen var att tjejens blogg var helt anonym (hennes pojkvän kände heller inte till den - haha misslyckat förhållande).
haha nej förlåt. men det stod inga namn på sidan, ingenting, så cliffhangern kommer här och nu: hur fick arbetsplatsen reda på hennes blogg??
det kan man fundera på.
uppenbarligen är bloggportalerna inte fullt så noga med integriteten som man kan tro. för visst, man kan ju välja själv att ha sitt namn på sidan. jag har medvetet valt att inte ha det, varken mitt eget eller namnet på någon jag skriver om, och jag publierar heller inga bilder. detta är dels grundat på en konstnärlig aspekt (namedropping är löjligt, och det ger mig större friheter att skriva vad jag känner för), dels för att skydda mig själv, ifall något jag skriver nu skulle kunna påverka negativt vid anställningar eller andra tillfällen i framtiden. och det är ju totalt upp till en själv. men - enligt vad som visades igår - man är visst aldrig helt anonym.
(kom ihåg till mig själv:
skriv inget jag kan ångra
skriv inget negativt om mig själv (jobbsökningar - positiv bild viktigt)
skriv inget om vänner som söker jobb (vill inte ha det på mitt samvete om de inte får jobbet)
skriv inget om... ehh... ingenting.
skriv ingenting!)
ja. det var bra.
Aa Xxx
Cykla i ljummen vårkväll med alla olika blomdofter som väver sig genom luften, och den ljusa himlen, kombinerat med Peaches porrklubbslämpliga musik - mm, jag älskar kontraster. Det var jättefint och passade bra.
Luften inne på Mobilia var dålig, så fort jag kom in fick jag huvudvärk. När jag kom ut försvann den (inte direkt tyvärr, men sambandet var tydligt). Där ska jag alltså jobba hela sommaren. Hoppas de fixar ventlilationen, annars kommer jag inte att vara kundvänlig.
E-su är söt när hon skriver att hon nog har dans-dyslexi, om det nu är något man kan ha.
Det är roligt att komma till skolan när alla tjejer i klassen är så sommarklädda. Just nu känner jag ett starkt begär efter vitt, vitt, vitt. Funderar på hur jag ska lösa detta. Sno herrskjortor från pappa i smyg och göra om till skjortklänningar? Kanske.
Eller kanske inte.
Som naturelev poängteras det här med problemlösning. Ska jobba på denna fråga. Förslag är välkomna.
Något som gör mig förundrad
I efterdyningarna av min visit i my,ithink,greatestlove-city
Paris, je t'aime. Typ typ typ. Där var underbart! Varmt och soligt - temperaturen låg runt 25 °, och sista dagen kröp den upp i 27°. Så det var härligt. Riktigt, riktigt härligt. Kan inte överskattas.
Vi tillbringade ett visst mått med att turista (fotade som japaner, allt vi såg och i synnerhet varandra), såg alla viktiga byggnader - Tour Eiffel, L'Arc de Triumph, Sacre Coeure, och gjorde omfattande invändiga studier av Notre Dame (vår grundliga, övernitiska franska guide avverkade en sjättedel av katedralens insida på drygt en timma, sedan hoppade vi av rundturen), Louvren och Musée D'Orsay. Vi promenerade i Montmartre, åkte tunnelbana , satt och åt baguetter på bänkar och i små parker, softade i Jardin du Luxembourg (stor park) med alla snygga franska ungdomar och andra turister, fikade, stektes av solen, frekventerade boulangerier samt såg till slut Seine (Jag: "När ser vi seine? Jag har inte sett floden. Titta här är vatten. Är det seine?").
När vi inte hade schemalagd tid (och ärligt talat var vår fria tid mycket mer omfattande än vi trodde att den skulle vara) gick vi i affärer och ägnade oss åt shopping. Jag hittade till min stora lycka den perfekta studentklänningen, den allra sista dagen, och slog till. k köpte en ny garderob i början av resan, då flygplatsen snodde hennes väska. (Eller blev den bara borttappad..?) Hela hemresan satt jag och orade mig, ifall att väskan med min nyinköpta klänning skulle försvinna på vägen, hemska tanke. Det gjorde den inte.
Det kändes rätt fel att komma tillbaka hit, där man inte svettas ihjäl av jeans och är tvungen att ha minst kjol eller klänning, där träden bara är på väg att slå ut men inte är utslagna... Men här är ganska fint här hemma också, och varje gång jag går utanför dörren drabbas jag av stark sommarnostalgi av alla dofter som finns i luften nu. ("Sommaren åttan-nian. 14. Jag och e-su. Tamora Pierce. Gungorna. Mopedhinderna från hennes väg. Sommar. Varmt. Bara fötter. Alanna." Typ så gick mitt tankemönster igår.)
Och jag tänkte på sommaren och studenten och allt vad det innebär. Men mest på sommaren, att allt blir varmt, allt är grönt och varmt, sol och blommor, ben i shorts och kjol, ligga i trädgården och bränna huden, ljumna kvällar och friheten - friheten!
Som kommer att bli så, så mycket större nu denna sommaren. Detta är inget temporärt. Detta är goodby foreever, we don't want you back. Ingenting kvar bakom mig och kanske finns inget fast som väntar på andra sidan. Vem väntar och vem tar emot? Hur fångar man sig själv i fallet?
Vi kommer att vara vita och så fina!
Jag tror att detta är min största lycka och min största sorg.
Men jag har säkert fel.
Finns hundra saker som är större och som kommer att betyda mer, men det är kul att få vara entusisatisk över vita klänningar och mössor, och ha något att se fram emot som inte är så långt borta. Idag fick jag en lapp med schemat över dagen, som visar tiderna när alla olika klasser går ut. Jag har läst den.
Hela Paris-resan gick jag och tänkte på Lyon, tänkte att "så här kommer det kanske att vara" och "i detta kommer det kanske att skilja sig". Jag försökte göra någon slags jämförelse, sätta upp det i något slags förhållande till vartannat. Det finns jättemycket jag tycker mycket om med Frankrike, också saker som jag tycker är bättre i Sverige. Antingen kommer jag att trivas bra och vilja stanna, eller så kommer jag att tycka att det är skönt att komma hem igen när det halvåret har gått.
We'll see.
Imorgon är det prov i genushistoria, och jag har slösat alldeles för mycket tid som jag borde ha pluggat under istället. Första dagen jag läser på detta idag, eftersom vi hade religionsprov i eftermiddags. Det är faktiskt intressant. För första gången på mycket länge känner jag ett sug efter de kunskaperna som jag är tvugen att lära mig. Ja, genushistoria ger ganska mycket feministvibbar, i alla fall hos mig, och jag är ingen aktivist, men det är spännande - faktiskt - och blir mer intressant ju mer man läser.
Så jag upptäcker nu när jag går igenom mina papper att detta faktiskt är spännande, och att jag faktiskt vill få djupare insikt. Kunna se sambanden, förstå hur olika skeenden har samverkat. Är inte det en bra grund att stå på - ett intresse för att lära sig det som meningen är att man ska lära sig?
(Tänkte tipsa om ett band, men kom fram att jag inte gillade dem. Läs istället om Feist i vilken som helst av alla tidningar som översvämmar marknaden i dagens samhälle, tjejen som bland annat har gjort underbara låtarna Mushaboom och Inside and Out.)
Jag tror jag glömde säga
Och att jag för första gången i mitt liv hörde Patrick Wolf på radio.
Det var en ny låt men hans stämma finns i min ryggmärg så jag tvekade inte utan slank ut genom badrumsdörren med min Kanebo 38° Silk i ena handen och med andra handen vred jag volymratten ett varv år höger samtidigt som jag tänkte att detta är den första bra saken med att jag försov mig och vaknade sjuk.
Fast jag vet inte om jag gillar det. Om man bortser från den här aspekten med hans djupa röst och hur han blandar stråkar med elektroniska knastrande smatterljud. Och det här att han har saker att säga. Och att han är typ musikaliskt underbarn (googla honom och se hans talents, se även allt beröm). Jag vill inte höra honom på radio.
Han kommer att omfamnas av alla supergenomtänkta stylade indietjejer med fin smak och ett alternativt tankesätt, och han kommer att kvävas till döds för mig av dem som my darling Regina S gjordes (även om Regina kommer upp som en liten vit blomma och värmer mitt hjärta så fort jag hör hennes röst igen).
Men any way. Life's good. Jag sover i min egen säng i natt.
Kära medborgare!
Jag har egentligen inte tid med detta MEN ingen ska behöva sitta hemma och oroa sig och tro att jag är död kanske, bara för att jag inte uppdaterar som utlovat.
Sthlm var underbart roligt, vi gjorde en massa kul saker som att: sitta på flygplatsen och vänta på däckbyte (!) på flygplanet i tre timmar, spela riktigt livs levande cluedo, gå på såpbubbleföreläsning (antagligen veckans höjdpunkt för han som föreläste var en härlig gammal krutgubbe som brann för sitt ämne och hade gjort så i tjugo år - LOVE), äta den mest sjukt goda buffé vi någonsin ätit, flumuppvakta B med muffin och chipsspår som ledde fram till målet, tunnelbaneresor, Urban Outfitters grymt coola butik inrymd i en gammal teater/biosalong, NK, Kungliga Vetenskapsakademin, landets finaste väder, trams med klassens andra tjejer, besök på KTH och Stockholms Universitet och mycket mera.
Och just det, så ställde vi ut projektet.
Ja, okej, jag bara låtsades glömma det. Fy på mig.
Men det var väldigt stimulerande och jag tyckte vi var duktiga på att prata för folk så att de blev intresserade av vårt projekt. Tyvärr vann vi inget resestipendie - vårt projekt var antagligen inte tillräckligt bra - men vi hade många, både äldre och gymnasieelever på skolbesök, som gillade vår idé. Och det kändes kul.
Första dagen kom mati upp på besök. En överraskning. Jag blev oerhört glad när jag såg henne och slängde mig runt hennes hals. Andra utställningsdagen kom vår gamla matte- och fysiklärare upp, och när jag såg henne utropade jag "Cicci B!" och blev nästan lika lycklig av att se henne som av att se mati (och det var inte lite).
Helgens ledord var nog tattare, kanske även starstruck (fast det blev vi inte så mycket...och Vickan var vid avslutningsceremonin utbytt mot Lars Leijonborg). Det var mycket som tattades. Pennor, namnskyltar och mer som jag inte minns.
Kvällen innan sista dagens avslutningsceremoni hade vi en sittning på Sjöfartshuset. Trerätters, komplicerad skålning, och spex - väldigt kul att få ha prövat på det. Nu längtar jag till ett riktigt studentliv då man har gaster - inbillar jag mig - ofta.
Och där var en massa nördar! De var fula. Men vissa människor där var trevliga också. I princip alla aktiviteter (vi gjorde saker från åtta på morgonen till tio på kvällen) var ordnade så att man umgicks med de andra deltagarna, från rumsindelningen till grupperna vi gjorde aktiviteter i.
När vi kom hem igårkväll så skulle jag egentligen till 50-dagars men jag insåg att det inte funkade så jag hopppade. Jag sov som en stock och försov mig, vaknade och såg på klockan att fysiklektionen hade börjat för en halvtimme sedan. Kände mig sjuk, och lät bli att stressa. Men till eftermiddagen kom jag till skolan, det var ändå bra, för då fick jag lite papper och sånt som jag behöver till proven som är när vi kommer hem från Paris.
Alltså direkt när vi kommer hem från Paris.
Får väl läsa på flyget eller något.
Nu har jag packat i alla fall, och planen är att jag stiger upp halv fem imorgon bitti, så jag hinner äta frukost, fixa mig och packa allt jag inte kan packa idag (och tro mig, då jag använder linser, borstar tänderna, och bara har en uppsättning smink är det ganska mycket).
Lovely.
Det är därför jag ska sova snart typ. Ska bara duscha. Efter det ska jag packa ner mitt schampo.
Yeyeye. Imorgon åker vi till Paris. Ska bli sjukt najs. Är borta fyra dagar (hemma måndag kväll, meet you then eller kolla in min blogg då) och har faktiskt s.k. fritid. Jag ska leta studentklänning! Den vill bli köpt i Paris, jag känner det på mig.
Puss mina sötnosar!
All frånvaro undanbedes
Jag kommer hem onsdag igen, och ska FÖRSÖKA hinna uppdatera om Stockholmsvisiten innan det bär av till Frankrike och Paris. So long, mes amis. Njut av våren!
En ren stad
Min eftermiddag har gått åt ganska mycket till att tvätta (och det var inte så lätt, fick gå in på vias hemsida och leta upp betydelsen av ett obskyrt tvättråd, bland annat) och nu försöker jag googla muzak för B och p-gruppens skull. Det går väl inte överbra. Hittade muzakens officiella hemsida. Trevligt det, i alla fall...(?)
Imorgon är det Billy the Vision & The Dancers på kb som gäller! Ska bli roligt. Alltså, ska bli sjukt roligt! Jag har lyssnat in mig så mycket på dem som möjligt de sista dagarna (sova med iPoden på kan väl räknas som någon slags inlyssning?), och hoppas att de är lika bra som jag minns. Klart de är.
Sen bär det av till Sthlm. Wiiiee...
Jag skrev packlista innan idag. En A4-sida lång.
"Muzak translates your brand into a language that speaks to the heart."
Från http://www.muzak.com/.
Det kommer att kännas bättre sen
Läskigt.
När han sjunger "Let that Eau de Cologne fall to the floor..."
Jag ser en bild och får en melodi i huvudet, tänker "...beat-up heart..." och därifrån Vega. Mitt minne hoppar och jag befinner mig
på busshållplatsen 150:an södervärn. Sommar, solen strilar ner genom lövverket. Varmt gulgrönt ljus och klätterväxter på träpinnarna över huvudet. Min födelsedag har nyss varit, my brand new iPod med Vega i spellistan, och vackra Shake Up Your Soul och sorgsna Barcelona. "nnnn...your beat-up heart...nnn"
Låten som dök upp i mitt huvud och satte igång hela denna tankekedja var btw The Love Song of Harold & Marion. Den är be-a-uti-ful.
Längtar till sommaren. Så mycket.
I övrigt:
Har jag nämnt hur mycket jag hatar att skriva labbrapporter?
Jag är så, så glad att jag inte ska bli naturvetare! Vilket man ju kan luras att tro... Men ha nej! Jag ska bli läkare, skribent, ingenjör, projektledare, egenföretagare, eller något coolt och artsy som för tillfället är lite oklart... vad som helst. Inte naturvetare bara. No way, dolls.
Det är trist och dålig lön hursomhelst.
Sally Mann, helt galet hur begåvad den kvinnan är. Hennes foton bara river och sliter - de är det vackrast jag har sett och samtidigt lite oroande. Nu har jag haft en bild av henne som visningsbild på Messenger i veckor, och jag är så hooked. Här kommer tre:
Ja, ja, ja... jag vet att jag har bloggat mycket redan idag och senaste dagarna. Men om ni genomskådar mig så ser ni att det bara är ett försök att slippa ta tu i med labben. Sorgligt och ett kompetensslöseri? Inte särskilt. Känner mig kreativ och inspirerad! Massor av saker jag vill skriva, och massor av grejer jag vill uppleva just nu. Modebloggar, fantastiska foton, urban konst, hard-ass skribenter... allt detta inspirerar mig för tillfället och jag vill bara ha mer!
Känner ett starkt, starkt behov efter nya NYLON. Är rädd att ha missat marsnumret. Och jag som vallfärdar till de två Pressbyråerna som är de enda jag vet som tar in den. I need it now. Min stilbibel, min musikkarta, mitt bästa lyckorus i tidningsformat.
Ojojoj:
Så offra tre minuter av ditt liv, klicka på den här länken. Beroende på ditt mod, välj låten eller videon (scrolla ner för den). När jag såg videon hade jag velat höra låten först, det blev ganska intense att se SoKo-tjejen stå och sjunga framför spegeln i garderoben. Samtidigt tror jag den är bättre med video till. Ta ett djupt andetag.
Detta behövs. Idag, ikväll, imorgon. Varsågod:
Här är första kapitlet i Me Talk Pretty One Day, Sedaris förra bok, som liksom DYFCD består av handfull självbiografiska noveller. Jag lovar att det är bra. Läs.
Påskmiddagar med släktingar i all ära, men mellan kaffet och det avslutande godiset/chokladen i soffan i f&f:s vardagsrum smög jag mig iväg till f:s rum och roade mig på hennes dator med diverse modebloggar. Några favoriter:
La Femme. Mitt första intryck av denna blogg var att den var stel och opersonlig, men ganska snart kom jag fram till att tjejen som driver den har grym koll, god smak och en unik förmåga att få nästan varje inlägg att vara intressant. Jag är fortfarande i färd med att läsa mig igenom hennes inlägg...
Susie Bubble driver bloggen Style Bubble och är härligt galen i konstig påsk-outfit och läskigt medryckande när hon beskriver sin fasa över att nästan ha slarvat bort en kasse med kläder på krogen.
DirtyDirtyDancing är redan länkad till min blogg här till höger, men om någon har missat den herregud gå då in och kolla den. Älskar färgen i fotona, och hur alla som fångas på bild ser så galet snygga ut. De festerna vill jag gå på.
Men eftersom elektronik och överskattat, datorn ändå ger huvudvärk till slut så kan ni stunta att kolla upp ovanstående länkar. I utbyte ska ni lova att läsa Sara Hallströms nyaste diktsamling.
Jag sa att jag skulle läsa den, nu har jag gjort det, och min verklighet har flyttat sig lite, lite, och jag blev lite obehagad och samtidigt en smula smekt över håret, så allt var good och fine. Mycket jord, rötter, ner mot marken, djupaste innersta känslorna, en väg som leder hem och en karta över uppväxttrakten.
Väldigt fint, och skönt att få bekräftat att poesi faktiskt kan ha innebörd, och inte bara vara redan färdigmålade bilder raddade på kortare rader samlade i små nätta stycken. Sara tvingar oss att tänka, och när jag gör det svindlar det i huvudet av alla möjligheter som finns för bilderna som ska ta skepnad. De kan liksom bli vad som helst. Jag hittar mina egna tolkningar, och det känns som hon öppnar nya rum i mitt hjärta. Gött.
Lyssna på:
I Was a Daughter med Basia Bulat.
Committed med Ebba Forsberg.
Shopping!
Idag var jag och e i stan, en mycket trevlig dag. Jag köpte följande:
*jacka
*skor
*solglasögon
Väldigt bra och jag är stolt över mig själv som höll den uppsatta budgeten. Nu är jag barskrapad, men det var planerat, så det är lugnt.
Nej, det är det väl egentligen inte. Jag måste tjäna pengar. I synnerhet alla klänningar som ska köpas (bal/sthlm/student) får det att kännas lite pressat.
I mitt nya "tjäna pengar på tidigare oprövade sätt"-sinneslag tog jag idag ett djupt andetag, och valde ut en handfull cd-skivor som hade lågt sentimentalt värde. Dessa gick jag och sålde till en skivbutik i stan. Visserligen fick jag inga cash i handen som jag hade hoppats/velat utan ett tillgodokvitto, men visst. Någon gång kommer jag att vilja handla skivor. Så det är lugnt, och kändes bra.
Det kändes faktiskt grymt bra. Särskilt som jag också har städat i garderoben, så att den är helt fin och nästan tom (ehh, okej...inte riktigt kanske). Men åt det hållet. Så jag får en massa inbillat rum och en känsla av rymd inombords - mycket bra.
Jag ska inte ha några onödiga inköp alls nu. Allt jag får handla är det som står på den lista jag har gjort upp. Jag har beräknat vad jag kommer att få i lön de kommande månaderna (april - ganska bra, maj - mindre).
Och appropå kläder och vårinköp kan man ju prata om kyrkan....
Nej. Kanske sämsta övergången någonsin.
Men hur som helst var gårdagens mesta aggressionsmoment när vi var hemma hos m&m på påskmiddag (fast utan påskmat - de körde på italienskt) och vi satt och samtalade på kvällen. M började säga något om hur det är dåligt att inte kyrkan håller fast vid sina gamla världen, och jag sköt in något i stil med
"Vaddå? Kyrkan är väl knappast icke-konservativ? Kan du mena att de tillåter kvinliga biskopar nu? Det är väl det enda de har ändrat på."
Efter lite huffande och puffande från m&m:s sida, kom det fram att de menade hela grejen med om homosexuella ska få gifta sig i kyrkan.
"Men det får de ju inte ens! Och det är fel. Det borde de verkligen få. Jag menar..."varför inte?" Det är väl självklart att de ska få göra det!"
Men m&m menade att hela syftet med äktenskap är att det ska vara mellan en man och en kvinna. Och jag debatterade.
"Men vaddå - syftet med äktenskapet? Det har ju redan ändrats. Ni kan ju inte komma och säga att syftet med äktenskap är samma idag som förr i tiden. Förr var giftermålet ett ekonomiskt arrangemang. Det var ett sätt att överleva. Och det är det inte längre.
Idag gifter man sig för att visa för omvärlden att man är två personer som älskar varandra" (jag sa verkligen så; använde orden "personer som älskar varandra" och det kändes så, så konstigt att säga) "och giftermålet har främst ett viktigt, symboliskt värde.
Man gifter inte sig på samma sätt som förr i tiden. Då blev man bortgift när man var tretton. Och jag är väl ingen barnbrud heller? Va? Va?"
Jaaa..
Jag gjorde mitt bästa, men jag hade inte precis något stöd för min åsikt. Dessutom känns det konstigt att argumentera för något som är så självklart, något som är så grundläggande i mitt förhållningssätt till omvärlden. Jag kan inte bara säga "men det är väl självklart att de ska få gifta sig i kyrkan" bara för att det känns självklart för mig.
Jag är så glad att jag tillhör en yngre generation. Det enda jag borde oroa mig för att jag någon gång i framtiden ska vara lika stelbent i en fråga som avviker från det som är normen nu idag. Men det är faktiskt ett senare problem.
Och ja, jag är medveten om att detta är lite ensidigt. Jag kan hålla med om att det har blivit en sådan himla stor grej med att vara homosexuell - att det ska vara så enormt viktigt att poängtera i alla mediala sammanhang. Men det är väl typ dit jag kan sträcka mig. Jag är för kyrkliga giftermål och jag är för adoption av barn, och skulle aldrig, aldrig kunna rösta på Kristdemokraterna...
Glad påsk allihopa! Nu ska jag vara snäll, tyst och äta mitt påskgodis.
And I'll walk those miles
För de som möjligen har missat dramatiken och tragiken i mitt liv de senaste dagarna så skulle jag byta mina nyinköpta söta fina superrätta somriga underbara! skor, men så fanns de inte i den rätta storleken. Närmaste ställe där jag kunde hitta dem? Jepp, du gissade det. Burlöv Center.
Och alltså, Burlöv Center? Aldrig varit där, inte den blekaste aning om var det låg (låg, för nu vet jag - tack vare skånetrafikens reseplanerare). Men herre gud, bagateller. Det skulle inte hindra mig.
Imorgon ska jag på utflykt! Två timmar i buss.
JIPPIE.
Att bli en tant med stil
För tänk när man är 80. Har man inte fyllts av en djup livsvisdom då? Tänk så blottlägger den att kläder och trender är ytligt och onödigt och dödar små bomullsplockande u-landsbarn i vilket fall. Då är det inte så konstigt om man håller fast i sin gamla dammiga bruna handväska med ett grepp som gör märken i lädret. Antingen är det detta, eller så är det bara trötthet; en uppgivenhet över världen som ändå snart har nått och passerat sin kulmen för länge sedan för dessa generationer.
Kan jag unvika att frukta lite, lite att jag ska bli som 99% av den kvinliga befolkningen över pensionssträcket? Vet inte. Är jag ensam om att känna så här?
(Nu vill jag ha utlåtande från jen,som frekvent goes modeblogging, och gärna fler med henne.)
Men ändå - allt har en motvikt och alltid finns det något att sätta emot. Tanter i H&M-kläder (från unga gallerior alltså), axellånga hårsvall, färger, fejkade liksom äkta märkesväskor. Jag älskar dem. De ger mig hopp.
De finns där, där ute. Bara väntar på att någon som passerar i folkmassan ska se dem och få en liten, liten förskjutning av sin verklighet. Du kan ha passerats av en sådan här tant idag utan att ha märkt det. Kanske pratade du i telefon, eller tittade ner i gatstenen (så intressant; grå, platt! titta, stenarna gör rutor!). Du gick obemärkt förbi.
Nästa gång, kanske.
/.../han vet inte hur hans själ ser ut men vet var han förlade den/.../
Cobra Charlie
Backbreaking
Var på PowerGympa med am igår. Första fem minutrarna var underbara. Jag fattade direkt tycke för han som ledde passet då han var nitisk och högljudd. Vi sprang runt lite, och mitt hjärta svällde av lycka över att äntligen vara tillbaka på Formtoppen (efter typ två månader av träningsuppehåll...aj)! Sedan kom det styrka. Jag har nog aldrig känt mig så svag. Jag brukar inte ge upp, men här fuskade jag frekvent.
Herre gud. Hela passet var ren tortyr. Det är dåligt när man efter en kvart (fyrtiofem minuter kvar...) börjar fundera helt seriöst kring om man kommer att kollapsa på sina knän innan passet är slut.
Men vi klarade det! Och jag ska lätt dit igen. Coolt när man är så stark att man kan köra alla övingarna passet igenom, och göra det fullt ut - då är man grymt stark.
Sedan duschad och bastade jag och am, och tog bussen ner till skanör. Vi lagade fin middag till oss - spagetti, köttbullar, buffalovingar, majs, sallad. Serveringen av detta kompletterades med rosévin och Felix tomatketchup. Vi är så bra på att smakmatcha, jag och am. Haha. Men det var inte så illa som man hade kunnat tro. Sedan satt vi i am:s vardagsrum med mysig belysning och stämningsfull musik (hm - händel? bra förslag..), åt vår mat, och hade djupa diskussioner. Am:s pappa kom hem, och utmanade oss att träna med honom. Vi tackade glatt ja, då han föreslog att han skulle följa med på PowerGympa i utbyte. Stackare...
Den här påsken kommer för snart.
Jag är stressad! Jag tänker på allt som ska göras. BRA att jag inte klarar av att ha lov utan att börja fundera på allt som kommer efter lovet. Inte särskilt.
Vi skrev högskoleprovet i lördags, vilket gick bra. På kvällen, post-hp, samlades vi några stycken hos 'ci och hade lite otvunget trevligt. Vi bakade supergoda (och fettfria! fettfria!) übersöta muffins (och där förtogs den där nyttiga effekten), såg på film, samt snackade... e-su tillkänna gav att hon nu också tillhör skaran som har skaffat sina balklänningar. (Mmm, stress!)
Igår satt jag ute i trädgården och solade för första gången detta året. Sjukt najs. Dock kallt...
Planer för den kommande veckan, bland annat: träning med am ikväll, kvällsmat (frukt?) med am ikväll, jobb, étage på onsdag, diverse fikor och besök i stan. Plus middag hos m&m på fredag.