vi vill

Igår var jag och fikade med söta B. Vi satte oss med en latte (jag) och en kaffe med påtår (B) vid ett av det blanka träborden inne på Mimmas. Jättemysigt. Innan på dagen fick jag dessutom besök av B och e-su på jobbet, eller ja, när jag kom in på förmiddagen var de där och snokade runt efter mig "vi kom fram till att du nog var instängd ute på lagret". Den glädjen höll mig lycklig i tre timmar och jag var trevligare än normalt mot alla kunder. Fast jag lyckades åstakomma att två potentiella kunder lämnade butiken. Det var illa. Nu har jag lärt mig att man ska hjälpa kunder som frågar ngt direkt, och inte be de att vänta... När jag hade hittat det jag letade efter var tanten som hade frågat efter det försvunnen, och - den andra killen och hans kompis lämnade precis butiken.

Fan.

Men i övrigt var jag duktig och charmig, och jag hade dessutom turen att träffa en riktigt underbar gammal man igår. Han kom fram till mig i kassan och bad mig leta efter två böcker. Han hade ett härligt sätt  - med en kraftig och skrovlig stämma läste han upp böckerna från sin lilla lapp för mig. Han hade något teatralt över sig (inte att misstas för konstlat, för det var det verkligen inte) och var en gammal gentleman, tyckte jag. Han påminde lite om hur min mf är.

Så jag fikade med B, jobbade och - allra först på morgonen - övningskörde. Nu i morse körde jag med p, och det gick väl bra. Jag ska ha mitt körkort innan sommaren är slut.

Sen kom jag på att jag inte har hört ett enda Sommar i P1 i år. Eller, ja, jag har ju inte varit hemma. Jag kom på att det har börjat. Så jag har på det nu, i bakgrunden när jag skriver detta. Tänkte först stänga av, då hon tanten inte verkade så intressant och hon startade med att spela "gammalmusik", men sedan snappade jag upp något om kön och procent och si och så många, och beslöt mig för att fortsätta lyssna. Det är väl en skada från genushistorian, kan jag tro. Sedan slutade det med att jag kom fram till att det hon sa var intressant. Sommar i P1 är mysigt.

(Bilden: Yuming Zhao)
 

Och så tog jag mig in till den stora staden, med bussen, den var mitt färdmedel, och med skorna kappan och iPoden, de var jag svept i. Och så öppnade jag mina ögon för världen och sökte efter en klocka.

Och så gick jag in i varenda liten klocka i centrala malmö (count: 4 st) och undrade varför malmö är en sämre stad att köpa klocka i en Arosa (defintion: liten, schweizisk alpby som under vintrarna fungerar som skidort, under somrarna som fridfullt ställe att åka linbana, se murmeldjur och njuta av oförorenad luft i) som har typ tusen invånare varav merparten är pensionärer?

Jag bara undrar. Jag skulle köpt en där. Har finns bara pseduo-eleganta klockmärken. Vad ska jag göra? Importera från kontinenten? Mina studentpengar ska användas till något bra, det säger jag. Jakten går vidare.

Men i alla fall så köpte jag Bust - feministisk populärkulturell tidning. Har aldrig läst den förr, bara läst om den, men hittills har den motsvarat och överstigit mina förväntlningar. Kontentan: jag kommer inte läsa någon körkortsteori ikväll.

Nu är jag hemma, först från en underbar vistelse i Blekinge och sedan lite tågluffning runt i Europa med Italien som mål tillsammans med familjen. De sista dagarna har jag haft en extrem hemlängtan! Jag har saknat alla underbara personer här hemma. Och jag har saknat att vara i mitt eget hus, min egen säng...Inte leva ur en ryggsäck och eller stå inne på en halvfräsh tågtoalett och pilla ut linserna. Vara hemma! Oh vad jag har längtat.

Och så kommer jag hem. Jag vet att jag kommer längta iväg om bara några dagar, fortsätta drömma mig bort till hösten, men just nu - just nu är jag så överlycklig över att vara precis här. När jag stiger av Öresundståget på Svågertorp, och bara andas, andas in, försöker fatta att detta är Skåne, Malmö, hemma. Jag öppnar munnen och andas med den också för luften jag får in genom näsan räcker inte, jag måste känna det mer. Skåne, sommar, halvkallt  - det är perfekt. Oh så perfekt!

Nu ska jag gå och komma ikapp med mitt liv. Har tusen saker jag vill och ska göra!

Nu åker vi till Blekinge. Underbart! Jag blir borta tills på fredag. 'ro och fil kommer och hämtar oss typ NU. Om en kvart eller så. JAAAA!!

Raaaaiiiight. Så jag har inte använt spelaren på typ tio månader? Sedan i höstas. Okej. Men det var för att jag trodde att den inte funkade längre. Vet inte vad jag grundade det på (kanske att datorn gick sönder och därmed skulle den inte heller fungera, men sedan lagade vi ju eller okej min bror men so what jag är också teknisk, bara när jag vill, så det så, lagade vi ju datorn så varför inte?). Varför inte, tänker jag och startar spelaren. Ingenting har förändrats och allting fungerar.

Så kommer Stars när jag har skippat typ fem spår (jaa okej, jag skulle inte ha valt Lekman som utgångspunkt om jag vill ha något inte oskuldsfullt. men so what.) och jag påminns om deras fina låt från O.C. Your Ex-Lover Is Dead. Men mest påminns jag om förra sommaren, jordgubbsjobbande och upptäcka Last.fm på kvällarna, jag menar musik via Last.fm självklart, självklart.

Farmor ringde och hoppades att jag var glad för halsbandet de hade köpt. Hon sa att de inte hade velat köpa det jag önskade mig eftersom hon och farf inte tyckte det var särskilt fint. Det kan vara lite jobbigt med människor med egna viljor. Jag sitter med luren i handen den svarta telefonluren och den glider lite i handen, det är så varmt och jag så svettig. Varmt, väder, vi värmer varandra våra varma väder. Sedan går jag ner och köper fyra cider i fina burkar, men de får ligga kvar i kylen.

Om jag fick plats skulle jag ligga i kylen.

I natt låg jag uppe och läste tills en bok tog slut. Då var klockan halv tre och min hjärna var helt fucked-up kring hur mycket jag älskade denna bok och kunde mitt liv please bli så här? Sedan fick jag en djup insikt och drog paralleller till den senaste bok jag tänkte så här efter, den senaste bok som jag läste från pärm till pärm på en kväll fylld av en djup förvissning att detta är sant detta kan få vara mitt liv så jävla sant med alla musikreferenser, klädstil, och livsåskådning - allt. Som ligger någonstans hemma hos 'ro nu och jag måste få tillbaka den, läsa den igen, kanske på bussen hem från Blekinge?

Vad insikten var orkar jag inte skriva om. Det tar för mycket tid. Jag måste handtvätta alla kläder, dansa lite i mitt rum till bra musik, och fråga pap om han vill laga mat åt mig.

Imorgon sitter jag i en sjusätesbil upp till Blekinge.

Idag har jag kutat runt i Vellinge och Malmö i en massa ärenden, och in emellan hann jag besöka båda orterna/folkbebyggelseplatserna:s bibliotek. Jämförelse:

Vellinge - idag kom jag fram till följande: detta det sämsta och mest deprimerande bibliotek jag vet! (Även om jag har typ tre att jämföra med bara, så det kanske inte gälls.) Jag skulle inte varit där i förmiddags om det inte hade varit för att lämna tillbaka någon kvarglömd bok på ämnet teodicéproblemet, men när jag nu var där tänkte jag hitta lite lektyr för de k-

UUUSCH!!!

Jag har precis dödat min första spindel med bara handen. Mitt finger och skrivbordsytan. Uhhhh. Äckligt. I'm freaking out.

Uuueeehh, men okej. Tillbaka till min utvärdering av (klagosång över!) Vellinges bibbla.

Jag letade efter pocketböcker. Pocketböcker skrivna på svenska av svenska författare. Hur svårt kan det vara? Men det fanns typ tre pocketböcker totalt på hela biblioteket och de var inte så som jag ville ha dem. Så jag suckade över det sorgliga tillståndet och medgav att det enda bra med detta bibliotek är tidningssortimentet.

Malmö - Har pocketböcker. Av svenska författare. Nu har jag böcker att läsa. Plus att världens sötaste indieklädda kille befann sig i rummet jag var i samtidigt som jag. Mmmm.... haha! Min blick började från golvet och arbetade sig uppåt. Slitna high-tops, smaaala byxor, skitfin tischa (precis en sådan typ av t-shirt jag skulle haft på mig om jag hade varit kille), väska och sött ansikte. Hej adorable! Detta gjorde min dag. Särskilt när jag mötte honom senare igen innan jag skulle gå, log och fick ett världsfint leende tillbaka.

Hur kan jag ha tyckt - bara för någon dag sedan - att alla killar är fula eller tråkiga? Jag har varit för mycket i Vellinge/på näset och för lite i Malmö. Definitivt.

Kanske inte så konstigt, när det finns så många bra ställen här just nu, som second hand-affärer och intressanta klubbar. När jag gick på stan idag blev jag sugen att göra typ en guide till mina favoritställen - särskilt så som Chique har flyttat och öppnat nytt i en större och finare lokal (dessutom mer centralt - men är detta positivt eller negativt?) och då jag dessutom hittade till en - för mig - helt ny affär, också det second hand/vintage, som daaaaamn hades stängt just idag men som jag ska besöka å det snaraste. Får se om detta blir av.

Idag spenderade jag en dryg femhundring på lite grejs inför sommaren (shorts, vit t-shirt, kjol - i huvudsak). Men samtidigt bokade jag in halkkörningen (till min födelsedag!! ojoj.) och kan därför inte längre åka till arvikafestivalen på ett plötsligt infall, som jag annars hade kunnat. Och där sparar jag ju sju hundra. Jämt och bra! Fast jag vet inte om jag hellre hade velat se mina favvoband i nån skog uppåt landet än köpa nya kläder? Shhhhhiiiit.

I-landsproblem!

Söndag kväll. Varmt. Mycket varmt. Jag vet inte vad jag vill säga - kanske att jag inte har gjort så övermycket idag och börjar inse att min kapacitet att vara effektiv&produktiv&kreativ (eller bara städa upp efter studentfirandet) sjunker i samband med att temperaturen stiger. Se det som en x-y-graf om ni vill. Denna insikt leder till en kedja av insikter, bland annat att jag antagligen inte kommer att bo i en stuga vid kusten i Provence någon gång i framtiden.

Och inte bara på grund av framtidsscenariot som jag och e-su målade upp, med den franska mannen som efter ett långt och troget äktenskap lämnade mig för någon ung (yngre) blondin, och tvingade mig till att lämna mitt hem och börja försörja mig genom att kränga ut grönsaker på torget i närmsta lilla by. Utan lite på grund av värmen också.

Men mest är det underbart. Att det känns som sommar och att man kan lata sig och sola så som man ska kunna en svensk sommar. Trots att det bara är början av juni. Det lovar gott.

Nu är det snart dags för Blekinge. Innan dess, några dagar på mig att inköpa en hel sommargarderob, skicka ut tackkort, packa, UMGÅS MED TOUS LES CHERIES, och så vidare. Den perfekta början på sommaren, har det här varit, och gud vad bra allt kommer att vara de här tre månaderna. Att är liksom upplagt för att vara perfekt, om det nu kan vara det.

Jag blir yr av lycka när jag tänker på denna oväntade - kanske inte! men jag har varit oförberedd på den - frihet som vi har nu. För liksom, allt man gör nu räknas på ett helt nytt sätt, och alla grejer jag gör nu leder till att jag kommer längre fram in i framtiden tidigare. Does this make sense? Men om jag till exempel börjar läsa franska modemagasin och titta på franska filmer nu kommer det att leda till att jag uppnår min dröm om att kunna prata och förstå språket flytande tidigare. Samma sak om jag skriver saker, startar intressanta projekt, eller träffar spännande människor. Det är ju verkligen så att allt man gör nu leder till något.

Men ingen ångest eller så. För det är bara sånt som är roligt som har någon betydelse.

Appropå ångest - jag känner inte den! Ingen studentångest, ingenting. It's sweet. Och jag har inte gråtit en enda tår. Det närmaste jag var när jag var på e-su och 'ci (bland annat):s utsläpp. När jag stod där på trottoaren och tittade på alla överlyckliga studenter i vita mössor, vita klänningar, och skrålandes för full hals. Och det var jag igår, insåg att det var jag igår, det var vi som stod där, vi har precis stått exakt så på ett flak och hoppat och skrikit och varit lyckligast i världen.

Mina ögon tårades och jag tittade mig omkring. Ingen vän här inte. Var var B eller am eller vem som helst? Någon som borde ha varit här med mig nu och inte legat hemma utan VARIT HÄR MED MIG. Så hade jag fått gråta lite och sakna att det var vi och att det redan har varit och hur enormt glada vi var. För jag vägrade bara att stå där med tårar i ögonen ensam på ett studentutsläpp. Hur som helst, det var fint att se alla studenter på flaken. Riktigt fint. Det gav ytterligare en sådan där ensekunders-insikt i att vi faktiskt har tagit vår student nu.

Resten av eftermiddagen (detta är i fredags, FYI) var fortsatt trevlig. Hann komma hem från utsläppet lagom till e-su:s studentmottagning, som var jättetrevlig med god mat. Sedan tog jag och B bussen ner till 'ci och kom lagom till tårta där. Hos henne stannade vi tills det var dags att bege sig till deras studentfest på hilton. Som var sjukt ball, faktiskt. Jag och jen var förvisso utbölingar, men vi roades oss rätt bra. Hade dessutom ett par djupa samtal (innergården på taket! promenaden till gustav!) som var mycket trevliga.

Kort sagt: torsdagen och fredagen var två väldigt lyckade dagar! Extremt så.

Ni vet när man var liten och skrev dagbok? När man upplevde ett par intensiva dagar som man inte hann att skriva om, kom efter, och sen den där stressen när man skulle försöka beskriva allt underbart som hade hänt i detaljrikedom. Och man insåg att det nog inte går. Men försöker ändå.

Torsdag:

07.00 Vår studentdag!!! Klockan ringer, och jag kommer i stämning right away när jag läser ett sms från B där hon peppar oss tjejer att "idag är den dagen"! Solen skiner.

09.30 Har ätit någon macka, duschat, fixat med grejer och ger mig av mot champagnefrukost hos em. Tryckande värme. Skulle haft vatten med. Det kommer att bli en bra studentdag.

10.00 Champagnefrukost och mösskrivning. Alla är fina och mössorna är på!

12.00 Kommer till skolan, får rosor av vår mentor, och han får en present av oss. Världssötast! "Men vad kul!". Ombytning till studentkläder.

13.00 Mat. Mmmm, lax. Ute i atriumgården med alla skolans treor. 

13.45 Underhållning, dvs sång att lyssna på och sånger att sjunga, i matsalen. Finast är "La Vie en Rose" - helt fantastiskt när en tjej ur es-1:an sjunger den. Sen delas stipendier ut och jag får. Jättekul och stimulerande (3000:-!!!!)

15.00 Vår klass blir fotograferade på gräsmattan bakom Borgen. Därefter, sångövning nere i musiksalen. Nu börjar det kännas.

16.00 Vi svär eden till Vita Damen, en galjonsfigur som hänger från en vägg i biblioteket i Bryggan. Vi håller upp våra högerhänder och säger vad som dikteras för oss. Vi ska aldrig tala illa om skolan,  och i gengäld skyddar Vita Damen oss under våra liv.

17.00 Utsläppen börjar. Letar efter våra skyltar i ett hav av människor utanför Bryggan.

17.30 Står bakom en dörr, vaktmästaren ska komma och släppa ut oss. Stämningen är SÅ hög och vi har nog aldrig varit så här laddade alla samtidigt någon gång tidigare. HELT SINNES.

17.35 Utsläpp!!!!!!!!!!!

Och det är:

JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Fan eufori - att springa ut ur byggnaden, ut på trappan och vi hoppar och skriker sen försöker vi sjunga och så sjunger vi vår egen sång och sen springer vi ner för trappan och ut bland folket. Helt underbart!!!! Jag är strålande lycklig och att gråta finns inte. Släkt och vänner hänger på en blommor, sen samlas vi på flaket. Vi har finaste flaket lätt!

Sen åker vi två varv i vellinge och flaket känns som det roligaste denna dag när vi är överlyckliga och dansar och hoppar och skriker och sjunger och jag vetefaaan. Det känns så bra!!! Det är vi nu och vi står på vårt flak! STUDENT STUDENT STUDENT!!!!!

19.och någonting kommer jag hem och tas emot av alla gäster som väntar. Hur lyckad är inte vår student när vi har underbart väder och man kan sitta ute i trädgården? Mina föräldrar har fixat det jättefint och god mat och dricka. Trevliga gäster och fina presenter.

23.30 Jes och kompis kommer till mig och sen tar vi taxi ner till s i skanör. Hälsar på folket hos s och ger oss iväg till Badhytten. SJUKT KUL hela promenaden ner när jag och s går och sjunger.

00.30 typ Badhytten. Träffar de andra när vi kommer dit, jag och jen utvecklar ett nytt garderobssystem och sen in i dimman. Jokes aside. In bland folket. Riktigt roligt hela kvällen på Badhytten. Mycket folk (800 biljetter sålda) och varmt och mysigt. För VI HAR TAGIT STUDENTEN!!! JA JA JA!!!!!!!!

03.30 Ute från Badhytten som har stängt. Har en flerkilometrig lång promenad mellan oss och efterfesten, men jen:s ömma fötter gör att vi tar halva raksträckan tillbaka från skanörs hamn på typ tjugo minuter. Hailar lite cabs ("500 :- till vellinge" - don't think so). Himlen börjar ljusna i horisonten och jag inser nästan. Att vi har tagit den. Studenten. Sen går det över, och "vi ses vid fronten!" och sen kommer det en taxi som vi tar.

04.något Hemma. Sätter mig i vardagsrummet. Läser i mössan. Fåglarna börjar kvittra. Ljust som eftermiddag. Går och lägger mig. Klockan är fem.

VÅR STUDENTDAG VAR DEN BÄSTA DAGEN. Jag vill ha den igen.

#blå, somrig klänning
#vita höga klackar - mina studentskor!
#majnumret av NYLON - amour, comme toujours
#juninumret Modette - intressant, har inte läst den innan
#vit väska
#linsvätska - lika med det bästa inköpet?

...och mer ska det bli idag!

Ska också jobba, och förhoppningsvis få jobbtiderna för min först vecka i sommar. Hoppas innerligt på att det med min lön har fixat sig nu. Jag vill ha den. Jag vill inte att någon okänd människa som råkar ha ett banknummer väldigt likt mitt ska få den. Det suger.

För övrigt ska jag läsa massor i sommar, så att även jag kan ge kunder tips och sånt. Det ska bli mysigt. När jag tänker efter är det nog det som är mitt mål för i sommar - ligga ute på gräsmattan, läsa och sola. Förutom sånt som att: ta körkortet, ha svinball med tjejerna och uppdatera min höstgarderob. Och jobba, resa och träna förstås. Kommer att bli en bra sommar. Fuck framtiden! Sommaren är bra - then all is good.

Vi har tömt skåpen och fått betyg. Det kändes ganska bra att berätta om framtidsplanerna för ing, eftersom det innebär att han nu har fått ett helt annat perspektiv över oss i klassen och vad vi vill göra i framtiden, än någon annan. Typ som Gud i teodicéproblemet - allvetande! Haha.

Igår kväll var det tältning och grejs på gräsplanen vid skolan, med mycket folk och det var rätt mysigt faktiskt. Jag kom dit sent, för först hade jag och a varit i skanör och övat inför imorgon. Jag var rejält trött och mina linser bara skavde i ögonen, men sen pratade jag med 'ro i telefon och hon sa att alla hade jättekul och att det var fri sprit, så det var inget att tveka om.

Imorgon nationaldag och klä vårt gemensamma flak (inte jag). Sen torsdag och det är verkligen inget jag fattar. Nu i helgen har jag fått ångest över mina framtidsplaner och tänkt att "det är kanske onödigt" att göra det jag har tänkt eftersom det blir som nöje, och "ska jag verkligen ta csn-lån för det?". Jag borde inte slösa pengar på sånt nu. Jag kommer att vara fattig i minst tio år framåt (tills jag har utbildning och riktigt jobb) och jag kommer aldrig känns det som kunna göra allt jag vill. Jag vill ju resa. Åka till fransk- och engelsktalande länder, eller kanske något helt annat land. Jag vill kunna flytta hemifrån - för jag vill helt allvarligt inte behöva bo mer hemma efter att jag åker iväg i höst - men jag tror inte att det kommer vara möjligt. När jag kommer hem till våren har jag inte pengar nog att lägga ut flera tusen i månaden på boende och mat.

Sådana här funderingar kan få allt att kännas helt hopplöst och "jag borde inte göra det här" för det är så onödigt! Oförnuftigt! Jag borde jobba nu och tjäna ihop ordentligt med pengar så att jag inte behöver återvända när jag väl har lämnat hemmet. En egen lägenhet skulle vara drömmen. Utomlands. I en stad i ett land vars språk jag kan tänka mig att lära mig, och på egen hand. Naturligtvis är det idylliskt som i alla drömmar, och en perfekt blandning av svensk trygghet, kontinentala ny-upplevelser och vackra gator, intressant kultur, mode och klubbkultur. Men en del av mig misstänker att var jag än åker kommer det att vara som hemma: fint ibland, vackra gator och inspirerande människor - ibland, men mycket grått, beige, betong och duggregn också. Tråkigt alltså.

Och det känns ju synd.

Jag är därför missnöjd med alla mina planer för tillfället och vet inte vad jag vill, eller hur jag ska göra för att bli vuxen. Det känns som att studenten ställer de kraven, att här är ett speciellt tillfälle som blir en markerad punkt på din tidslinje, NU är det dags att du ska ta ansvar, idag!, även om du inte behövde göra det alls igår. Det är lite jobbigt, men samtidigt är det så här jag vill ha det. Detta är inga krav som kommer utifrån - det är ingen som uppmanar mig att bli en mogen människa nu - snarare är det väl idag mer accepterat än någonsin att vänta sent med att bli vuxen. Men jag vill ju; jag vill själv att studenten ska innebära en skillnad. Nu har jag haft tre underbara år av total oansvarighet och jag vill fortsätta utvecklas som människa, och att bli mer vuxen känns som ett bra sätt att göra detta på.

Så vad jag vill ha är en egen lägenhet som jag själv inreder och håller efter, och ett fritt liv där jag själv måste ta ansvar och planera vad jag vill göra och vad som är viktigt varje dag, istället för att någon annan talar om det för mig. Inte som i skolan. Jag vill ha ett riktigt liv. Men jag är rädd att det kommer att göra mig besviken.

Det är kanske inte så bra som det verkar.

JAAAAAJAAAAAJAAAAA!!!!!!! Nu är det över nu har vi klarat det ALLT ÄR ÖVER OCH VI HAR KLARAT DET!!!!!!!!! Jajajajaja!!!! Det är eufori och lycka, jag och jen har skrikit och hoppat upp och ner, sprungit som galningar tvärs över en asfaltplan bakom skolbyggnaden och bara tjutit ut vår glädje. Idag var sista provet någonsin ever och vi behöver aldrig göra det här mer!!

Vi har klarat tre år och jag är STOLT! Fatta vad vi har presterat hur vi har kämpat hur jävlar i mig hur hårt vi har arbetat för att klara det här. Studentdagen kommer att vara bäst för oss för ingen kommer att vara lika lyckliga och glada som vi, för vi är fan de som har ansträngt oss mest och nu på slutet har det varit helt sjukt. Även om stress förvisso är en nödvändig faktor för att jag överhuvudtaget ska prestera någonting har dessa senaste veckor varit en MARDRÖM. Visst, det har hänt roliga saker in emellan, men inte nog för att väga upp, och

NU är att ÖVER! Vi är ute på andra sidan det FINNS inget mer!!!! Det är en vecka kvar och den är lika med fest. Det är nu allting betals tillbaka det är nu vi kan skrika JAAAAA och veta att vi har klarat det vi har minnsann gjort ALLT som har krävts av oss. Helt galet!

Idag känns som en försmak på studenten. Det känns så här bra!!!! När jag kom ut från kemin och bara struntade i att det var ett prov på gränsen mellan G och IG och att det kommer att sänka mitt betyg till VG, för jag tycker inte att det gör någonting nu, jag vet att jag är bra och att jag har klarat mycket och för det är jag så sjukt stolt. Ingen kan vara lyckligare än vi.

Och sen ligga och sola på träbänkarna med armarna utsträckta och lyckoomfamna hela världen och upprepa "vi är fria vi är fria nu är det fan över! oh my god. Jaaa!"

Nu de här sista dagarna är det pure lycka och njuta av att det är sommar nästan, fira att vi är bäst (!!!) för alla som tar studenten är ju bäst, göra planer inför sommaren som så klart ska bli den bästa någonsin, möjligen stressa lite över det som inte är inköpt till studenten ännu.

Dagens låtar: Tigarah - Girl Fight! & The Whitest Boy Alive - Burning

Helt galet!!!!!!!!!!

Jen när vi solar i atriumgården: Vi får inte tappa kontakten. Vi ska göra många bra saker denna sommar.

Jag, någon timme senare när vi har lämnat lektionssalen och skuttar i korridorerna med siktet på cafeterian: Vi måste hålla kontakten - vi kommer att ha jättesöta barn, de kan leka med varandra.