vi vill

Denna kom i ett kuvert i min brevlåda.

Jag klämde på det tjocka kuvertet. Handstilen var bekant. Men jag kopplade inte. Alls. Vad är detta. Avsändare: carina. Carina? Carina vem? Carina vad? Jag känner ingen Carina.

Det var något i mitt bakhuvud som sa att det gjorde jag visst. En lista med människor rann igenom mitt huvud. Och precis när jag stack ner pennspetsen i kuvertet och sprättade upp kom jag på "Carina and the Wild Child". Just det. Självklart. 

Det var ju hennes handstil, trots allt.

Dannyboy & kärleken var en bok jag hittade på jobbet när den skulle slängas. Faktiskt, det var en hög med böcker som skulle slängas  - skamfilade omslag, feltryckta, och på annat sätt defekta böcker. Denna var den enda som verkade lovande, och oj, om den var det.

Jag älskar den för att den är en så rätt bok, alltså, rätt för mig, rätt i den stund då i våras när jag hittade och läste den. Två unga människor, ett dygn, musik, fylla, ångest, glädje. Den perfekta boken.