Detta behövs. Idag, ikväll, imorgon. Varsågod:

Jag upptäckte ett gammalt inlägg där jag rekommenderar en intervju med David Sedaris. Och slås av det komiska i att jag de senaste veckorna har gått och tänkt på hans bok Dress Your Family in Corduroy and Denim. Den verkar som en intressant läsning, och jag ska definitivt köpa/läsa den när jag får tid&pengar. Men alltså, det ironiska i att jag hade skrivit om honom då för någon månad sedan, när jag inte visste något om vem han var, bara att han var briljant och underhållande i den här artikeln... Det är lovande, och kan inte bli bättre.

Här är första kapitlet i Me Talk Pretty One Day, Sedaris förra bok, som liksom DYFCD består av handfull självbiografiska noveller. Jag lovar att det är bra. Läs.


Påskmiddagar med släktingar i all ära, men mellan kaffet och det avslutande godiset/chokladen i soffan i  f&f:s vardagsrum smög jag mig iväg till f:s rum och roade mig på hennes dator med diverse modebloggar. Några favoriter:

La Femme. Mitt första intryck av denna blogg var att den var stel och opersonlig, men ganska snart kom jag fram till att tjejen som driver den har grym koll, god smak och en unik förmåga att få nästan varje inlägg att vara intressant. Jag är fortfarande i färd med att läsa mig igenom hennes inlägg...

Susie Bubble driver bloggen Style Bubble och är härligt galen i konstig påsk-outfit och läskigt medryckande när hon beskriver sin fasa över att nästan ha slarvat bort en kasse med kläder på krogen.

DirtyDirtyDancing är redan länkad till min blogg här till höger, men om någon har missat den herregud gå då in och kolla den. Älskar färgen i fotona, och hur alla som fångas på bild ser så galet snygga ut. De festerna vill jag gå på.

Men eftersom elektronik och överskattat, datorn ändå ger huvudvärk till slut så kan ni stunta att kolla upp ovanstående länkar. I utbyte ska ni lova att läsa Sara Hallströms nyaste diktsamling.

Jag sa att jag skulle läsa den, nu har jag gjort det, och min verklighet har flyttat sig lite, lite, och jag blev lite obehagad och samtidigt en smula smekt över håret, så allt var good och fine. Mycket jord, rötter, ner mot marken, djupaste innersta känslorna, en väg som leder hem och en karta över uppväxttrakten.

Väldigt fint, och skönt att få bekräftat att poesi faktiskt kan ha innebörd, och inte bara vara redan färdigmålade bilder raddade på kortare rader samlade i små nätta stycken. Sara tvingar oss att tänka, och när jag gör det svindlar det i huvudet av alla möjligheter som finns för bilderna som ska ta skepnad. De kan liksom bli vad som helst. Jag hittar mina egna tolkningar, och det känns som hon öppnar nya rum i mitt hjärta. Gött.

Lyssna på:

I Was a Daughter med Basia Bulat.

Committed med Ebba Forsberg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback