vi vill

för att vi vågar, för att vi vägrar att inte, för att världen vinner på vackert

Idag hände det sig så, att jag stod framför en utlåningsapparat, iPodlurarna i öronen och försjunken i att lista ut var kortet skulle dras och hur (för jag är inte så erfaren som jag låtsas), när en röst trängde igenom. Denna röst sa namnet på den bok jag lånade.

Innan jag går vidare; en kort beskrivning av boken i fråga. Spelet, som var den bok jag impulsivt lånade under min korta lämna-tillbaka-de-utgångna-skivorna-visit på biblioteket, är en (typ) självbiografisk bok (sägs det) skriven av en übernörd i trettio-fyrtioårsåldern som genom en mirakulös förvandling där han rakar sitt (tunnhåriga) huvud och börjar klä sig i långa skinnrockar plötsligt får alla snygga tjejer, ja, gräddan av modellchicksen och utvikningsbrudarna.

Det finns böcker som man misstänker kommer att kännas frånstötande, och inte särskilt troliga för verkligheten, när man läser dem - detta är en sådan. Trash literature, och ändå, fascinerande, samtidigt som man bara vill ta så mycket avstånd som möjligt. "Vem läser en sådan bok?", undrade vi i bokhandeln. Faktum är att de som köper den ÄR MÅLGRUPPEN, fula killar, killar med flackande blick, o.s.v., inte bara men ofta. Men hur som helst, jag blir nyfiken och tänker att ja, klarar jag en fjärdedel av boken så är bara det bra.

- Spelet?
- Jaa...
- Är inte det en killbok?
- Joo. Egentligen.

Säger jag, och tittar på killen som pratar med mig i ögonvrån. Sen ska jag förklara lite varför jag läser den, blir förvirrad, drar boken på fel sätt, och han skrattar, slår ut med händerna och säger att han ska låta mig vara eftersom jag verkar ha problem med apparaten.

Lite mer blickar och prat, och sedan lämnar jag denna kille i typ 25-årsåldern som står och pratar med mig vid en utlåningsapparat (???) för att möta upp jen på bion. Han såg lite ut som en utbytesstudent så jag tyckte inte att han var så attraktiv. Men ball var det.

Sedan såg vi - jag och jen - på bra film med snarkande pensionärer (ok, en) och andra tjejer i publiken. Den var bra. Vi vill också ha det så.

sorry sötnos, men bilden på oss är inte i lämpligt skick för offentligheten (aka; skitful). och suddig. skyller på kameran, som alltid. och telefonen funkar!!

men euuw, jag tror visst jag tog lite för mkt morfin innan den kvällen, eller så var jag skändad av TORVEN