vi vill

En grym helg senare, och jag börjar misstänka att jag kanske borde ha tagit det lite lugnare, hunnat bli lite friskare. Är detta min hals som börjat svullna upp igen? Surely not. I fredags blev det en riktigt bra kväll (kb) och i lördags var vi på en killes tjugoårsfest i gessie. Sedan andra trevligheter som stan med en av kusinerna, jobb, jobb (även om det trevliga i detta sista kan diskuteras). Dagens höjdpunkt var ett besök av en nervös 'ci som fick se en arabisk DaVinci-koden (butiken innehåller en del överraskningar) under vår rundvandring i butiken.

Jag måste ta bättre hand om mig själv! Fan heller att jag får återfall. Imorgon ska jag bara ta det lugnt, meditera och stuff (SANNINGEN: imorgon ska jag fixa allt inför gbg - göra en budget och se om jag har råd egentligen). Mjaa... halvbra.

Vi hade mor&dottertid idag, ma och jag. Övningskörde in till the big city, men när vi skulle titta på ett par glasögon åt henne började jag, ego som jag är, prova bågar själv, och så vips stod jag där med tre sjukt läckra par som jag bara ville ha. Oj liksom. Jag hatar mig själv i glasögon, jag bara det är fel det är fel det är fel, men nu har jag tre fina och jag ska kanske impulsshoppa någon av dessa imorgon. Det är trevligt -

IMORGON ÄR JAG LEDIG.

Ja. Och jag har iof varit rätt ledig hela veckan men det var med feber och det räknas inte. Så är det helg igen och kul igen och allt bara går så fort. Om så här snart, ett sådant här litet moment om jag måttar med fingrarna, så här snart, kommer jag att bo i Göteborg.

.

Galet, skräckslagetskrämmande, helt jävla fantastiskt...

jävla jävla fucking cykeltjuvar. jag ska jaga er tills jag finner er, jag ska hunta er down och jag ska hålla en kniv mot struparna och maniskt leende, rispa märken under hakan på den tunna huden över halsen.

guilty pleasure is no pleasure

värst är att någon jävel kommer att köpa den "i god tro" och sitta på min cykel, cykla på min cykel - och det är illa

jag vill ha min cykel tillbaka!!

Grand Avenue - The Outside, klossarna, den blåa färgen

Morgonen började med övningskörning och shopping på Skopunkten. Har nu fyra nya fina par skor (men förlåt B, två av de var dina), och ett av paren - kilklackar i klack med gula remmar som det har bloggats om på diverse modesidor - hittade jag för 49 pix. Shit, vad nöjd jag blev.

På eftermiddagen var jag iväg med e-su och tittade på nya huset. Jättefint. Men det är underligt att vi snart kommer att bo på varsin ända av denna ort, när vi bor så nära nu. Jag kommer sakna att inte längre kunna gå ut genom ytterdörren och sedan vara hos henne mindre än ett par minuter senare. Men jag kommer inte ens vara hemma när hon flyttar in.

På jobbet fick jag en enorm låda pennor som skulle ut. Jag kastade en blick på penn-hyllan och insåg att något behövde göras. Så jag la ut de nya pennorna, sorterade alla himla pennor som redan fanns ute och märkte sedan om alla fack med nya, läsliga prislappar som kommer att vara nerklottrade igen om cirka två dagar. När jag var klar var det en halvtimme till stängning. Jag är trött på pennor.

Opps...inte särskilt uppdaterat här. Jag klarade teorin men var nervös som bara den, och jag klarade halkan (på min födelsedag, dagen i ära). Igår var jag och k inne i stan och skulle se en sorgesång för Astoria La Vie En Rose. Men vi ångrade oss och gick och såg premiären på Harry Potter ("alltså, vilken film är det? femman?"). Vilken faktiskt var...bra.

Antagningsbeskeden har kommit och jag har inte svarat. Jag vet inte om jag vill längre. Det går så mycket pengar och jag vet inte om det här är det bästa alternativet, om det ger mig vad jag vill ha.

SKITSKITSKIT. Jag är av med informationspapperna från vägverket. Inte så illa att vara av med dem, bara att jag inte kan hitta dem igen.

Nu vet jag inte när jag ska dit imorgon. En halvtimme före den utsatta tiden tror jag. Men VAR? Så typiskt. Så väldigt, väldigt ointelligent.

Fan.

det ska inte bara handla om vad jag gör.

Jag fick en plötslig insikt, igår-iförrgår (?), när det var en debatt på nyheterna på radion om det låga antalet kvinliga professorer på svenska universitet. Och någon tillfrågad svarade att: ja, han tyckte nog att man i så fall var tvungen att kvotera för att få upp antalet kvinnor på de höga anställningspositionerna inom universitetet.

Och jag skakade på huvudet, för att det kändes bara fel. Man kan inte kvotera in kvinnor. Fatta. Det är dumt. Det ger en kortsiktig lösning, och det är på sitt sätt bra - man kan ju tänka att om vi kvoterar in så att könsfördelningen blir jämn och har det på det sättet ett längre tag kanske alla vänjer sig vid hur det är och ser det som normalt och därför låter det vara så och anställer lika många män och kvinnor.

Fine.

Men här är problemet: om du anställs på grund av att du är kvinna, så vet både du och dina arbetskamrater att det är skälet till att du blev anställd. Inte att du är begåvad, eller mycket mer lämpad för jobbet än någon annan som sökte, utan på grund av ditt kön. Visst är du kanske begåvad ändå - men det kan ha funnits någon man som är bättre lämpad och som de hellre skulle ha tagit egentligen.

Jag tror inte att det är en så jättebra grund att bygga en lyckad anställning och kanske karriär på. Jag tror att man ska ha rätt till att vara där på grund av sina meriter, och veta att man är det. Det tror jag gör att man presterar bättre.

Sedan finns det naturligtvis ett annat problem idag, att folk som har bättre kompetens ändå inte får jobbet som de söker, eftersom att de inte är vad företaget har tänkt sig att de vill ha (typ, en man). Sägs det i alla fall. Jag vill inte definitivt påstå något som jag är osäker på. Det kan sakna ordentlig verklighetsgrund. Bara vara ett marginellt problem. Osäker på detta.

Problemet på de svenska universiteten är snarare - av vad som framgick av nyheterna när denna rapport kom tidigare i veckan - att det mest är manliga, svenska professorer som känner till att platserna utannonseras. Frågan om det inte fanns lika begåvade kvinliga professorer besvarades med att det finns det, åtminstonde internationellt sett. Men dessa kvinliga professorer vet ju inte om att det just nu råkar finnas en ledig tjänst i, säg, Uppsala och alltså söker de inte platsen. Alltså får bara män platserna, och alltså blir könsfördelningen väldigt ojämn.

Som jag kan se det borde man därför lägga energi på att göra mer reklam för sina lediga tjänster på en internationell marknad, så att man för en större bredd bland sökande. Detta borde gynna de svenska universiteten på fler sätt - mer rörlighet innebär människor som är uppväxta på andra platser och därför har andra erfarenheter och sätt att tolka världen. Och sånt är bra, tror jag.

Ooookej. Tack och grattis till den som orkade läsa ända ner hit.

Idag har jag jobbat...igen.

Imorse steg jag på 100:an. När jag tittade upp vinkade jen bakifrån bussen. Jag skrek ett ordlöst glädjetjut och slängde mig uppför gången. Jag tänkte inget, hade bara ett mål - att komma fram till jen, och inte ens det var ett uttalat mål - jag var bara överlycklig och formligen hoppade upp genom bussen.

När jag hade kramat om henne såg jag att folk på bussen hade vänt sig om i sina säten, och tittade på oss och log eller skrattade. Vänligt, men ändå lite frågande - typ: vad är det där för tjej som beter sig så underligt?.

Haha.

Fint att hon är hemma i alla fall. (Till jen: Fint att du är hemma. Vi ska ha kul. Väldigt.)

Och ikväll....ikväll kommer min släkt. De ska ge mig presenter. Grattis nitton år. Det är inte stort. Det var en månad sedan studenten. Exakt en månad. Det är lite större. Men så fyller jag inte år riktigt än.

På jobbet idag, en liten flicka i turkosa kläder. Turkos topp, turkosa byxor. Ljust hår, och definitivt på lågstadiet. Hon stod framför ett snurrställ med klistermärken och ettiketter, och på huvudet hade hon ett par hörlurar. Sånna stora. Runt halsen hängde en svart mp3-spelare.

Och just när jag råkade titta tillbaka lyfte hon sina armar. Flytande, graciösa rörelser, som en balettdansös flög genom mitt huvud. Till musiken. Jag kunde se det på hennes ansiktsuttryck, bortkopplat fast ändå där, att hon rörde armarna till en låt som spelades på hennes mp3.

Hon stor bakom ett bord med böcker. Jag såg inte de gula clogsen. Inte förrän senare.

Fast ska man resonera väger nog det gulliga i att hon står där och är ett med musiken upp. Liksom, de där clogsen har hennes föräldrar köpt till henne. Helt säkert. Men det är hennes musik.

Jag har jobbat på det här med min huslighet sedan hemmet lämnades i mitt förvar för en dag sedan. Idag har jag lyckats bra med hemmafruidealet, jag är snart ikapp e-su och tjejer, ni skulle vrida er i avund om ni visste! Jag handlade på Willys; frukt, grönsaker, mejeriprodukter, jäst och rågsikt för här ska bakas, och lite baser för middagsmål. Sedan begav jag mig hemmåt, plockade in i kylen och satte på spisen och rotade fram kastruller och stekpanna.

Jag gjorde min egen kvällsmat - efter ett recept i en bok över pastarätter. Att laga mat efter recept är mycket ambitiöst. När jag skulle mäta upp kryddor höftade jag förstås. Jag har - trots vad man kan luras till att tro - rätt stor matlagningserfarenhet, och litar fullt på min förmåga att uppskatta rätt mängder.

Sedan diskade jag en halvtimme. Vår diskmaskin gick sönder kvällen innan min första dag som ensam ansvarig här hemma.

Dagens låt blir Uffies "Pop the Glock". Uffie är 100 % klubbtjej, 100 % het. Hon ger mig underbar inspiration.

Om jag nu hade varit en hemmafru, skulle Pop the Glock vara låten som fick mig att knyta upp och förföriskt slänga av mig förklädet, shaka mitt ass för första gången i mitt liv och sedan hoppa upp på köksbordet och dansa dirty där medan tallrikarna och glasen föll i golvet och taklampan svajade och hela rummet dansade med.

Så snygg är låten.

(meddelande till 'ci: vi kan ha kvalitetstid fast du är en sådan där kvinna som jobbar... jag lovar. )

Shoppingen med e-su resulterade i ett hett svart skärp med guldkedje-detaljer samt en svart drömklänning. Fast jag har inte vågat prova den sedan jag kom hem, om det säger någonting, och jag frågade om öppet köp-datumet i affären innan jag köpte den. Ändå tror jag att det kan bli en sju särdeles love story mellan mig och klänningen, om jag bara kommer över några små hang ups. Liksom, vad var chansen att jag bläddrade i franska Glamour och såg en underbar klänning på ett foto, på vem minns jag inte (det var ju i förrgår. jisses), och sedan hittar en klänning som har precis den detajen som jag gillade med den första klänningen? Nä, precis. Love. Vi är menade, vi två, alldeles säkert.

Nu fattas bara ett par svarta skor med rejäl klack, sen är denna outfit perfekt. Jag ser mig själv på något vernissage med ett rödvinsglas  - hej hej övermoget för åldern - men det kommer nog inte att hända, så jag får fundera ut fler lämpliga användningstillfällen senare. e-su var inne på dop, men jag tror att det blir lite mycket...

Begravning kanske?

Förutom att ha köpt en snygg begravningsklänning har jag uppdaterat mig med e-su, lite trevligt chitchat och allmänt filosofiskt grubblande, "den där tanten med både hatt och solskärm - vad tänkte hon?", fönsterspaning från BK "tantens kjol blåste upp!" och betjäning av en ball och snabb som fan BK-kille, medan e-su stod och väntade på sin "nu köper jag onyttigt för en gångs skull"-bearnaisesås som sedan visade sig vara slut.

Hon och jag är ett bra shoppingteam - vi blir inte lurade på rean. Vi ser förbi de röda prislapparna och ser plaggen för vad de är (fula). Även om jag önskar att jag kunde fynda lika fina sjalar som B och 'ci. Make Up Store är affären som är undantaget, i alla fall idag.

Imorgon reser min familj iväg - ÄNTLIGEN, UNDERBART, NEJ MAMMA JAG LOVAR ATT DET INTE GÖR NÅGONTING VERKLIGEN. Tjoho. Det ska bli så, så skönt....

Även om jag fruktar att jag kommer att svälta.

Edith Piaf snurrar stadigt i mitt Media Player sedan några dagar tillbaka (jag är för lat för att lägga in låtarna i iTunes - tyvärr). Underbart. Jag tror jag måste se La Vie En Rose. Går den fortfarande?

Igår begav sig jag och B ner till fröken 'ci. Vi hyrde filmer, vilket inte var helt lätt - alla filmer som ratades gjordes så på grund av att B redan hade sett dem, och det var ungefär alla filmerna i butiken. Jag kunde konstatera att jag är den perfekta personen att se på film med. Jag har ju sett typ tio filmer inne i en normal filmbutik.

Okej - kanske en liten underdrift. Fast jag har ju sett intressanta filmer som "en modern tolkning av romeo och julia, på ett nästan utdött afrikanskt klick-språk, opearaform"! Jag vet att ni är avundsjuka. För att inte tala om de underbara, svårförstådda Wong Kar-wai-filmerna med sina magiska bilder.

Ack och ve, att Spegeln är död.

Vi hyrde film och begav oss till 'ci:s boning där vi blev till sent in på natten. Missuppfattade lite med bussar och avgångstider, och som effekt gäspade jag mig igenom i princip hela min arbetsdag idag. Men sen kom B och 'ci, en kvart innan jag slutade, och sen gick vi och fikade, samt spanade in lite lågkvalitativ reashopping. Trevligt.

Imorgon blir det  - förhoppningsvis - shopping även för mig, för då ska jag och kära e-su in och göra stan.