vi vill

Anna Ternheim var fantastisk. På grund av de ändrade planerna skulle jag endast passera stortorget, men så hörde jag henne och gick dit i alla fall, och fastnade, självklart. Det var bra, riktigt bra. Och hon är så snygg - fint med svart skjorta och de där glasögonen, och inlevelsen var det heller inget fel på.

Sedan träffade jag k och hennes kompisar från gbg, såg Klaxons. Publiken älskade dem, vi också. Vi älskade inte delar av publiken. Men det var bra, absolut. Jag blev distraherad av att sångaren stod med krycka. Vad hade han gjort?

Min kamera är typ sämst i världen. Dö på dig.

Och jag har KÖRKORT!!!!

Jag läste en text, en riktigt bra text, och så började det en låt, något jag aldrig hade hört innan, en riktigt bra låt, och de passade ihop så bra, så galet bra, att texten förstärktes och musiken den blev bättre, de snurrades in i varandra och blev rätt och jag ryste, rysningar ner längs hela armarna... så här perfekt blir det sällan.

Fy fan vad underlig och bra. Får rysningar igen när jag tänker på det.

De nattliga promenaderna med jen fortsätter... den igår var knappast så nattlig men väldigt givande oavsett. Jag kom en lösning till alla jen:s kärleksproblem, en lösning som hon ÄLSKADE, right? Ibland är jag bara så genial att jag dör.

Känner mig för övrigt lite förrvirrad/onödig/på fel plats. Men min chef ringde mig och ville att jag skulle jobba en massa tider så det känns bra. Dock undrar jag om jag kommer börja sakna att plugga när hösten kommer. Jag ska lära mig något på egen hand. Mina ambitioner är höga men kortvariga, så jag ska inte hoppas för mycket på allt jag bestämmer mig för.

Ikväll blir det Ternheim och Klaxons med fröken B, vi kommer att ha så kul, det kommer att vara bäst. Har sett fram emot just denna kväll hela sommaren känns det som.

Grattis 'ro!! Du är så snygg och söt och bäst. Så: grattis på födelsedagen.

(Bilden: från Blekinge)

Andra är rädda för att dö, drunkna, bli ensamma, bli lämnade. Min rädsla är inte deras. Min rädsla är att se mina drömmar dö.

Och så dödar jag de själv, med egen hand.

Jag kan inte lita så lite på någon som mig själv.




Hahaha.

Helt ärligt?

Jag är mest lättad. Visst hade jag sett fram emot att leva på franskt vin och franska modemagasin (så billigt, båda två, i Frankrike!), och att gå och köpa mina luncher i små boulangerier på kullerstensgator, men jag känner verkligen, två dagar efter beslutet, att jag gjorde helt rätt. Nu känner jag mig lugn och lycklig igen, inte stressad och orolig över allt som inte skulle gå att lösa (ekonomiskt, tidsmässigt, osv.) som jag var innan. Nu ska jag jobba under hösten, få ihop pengar, så att jag sen kan göra vad jag vill.

Det känns bra, mycket bra. Jag ser massor av ljuspunkter med att vara hemma i höst. (Jens Lekman på KB, unna mig saker som jag hade fått spara in på annars, fester, ett halvår mer med alla söta flickor här hemma...)

Nu ska jag bara förklara mina helomvända, ändrade planer för de typ hundra-hundrafemtio (så känns det) personerna som känner till dem...

Idag blev grusvägen utanför vår stuga omgrusad. Det kom en stor lastbil. Mina morföräldrar gick upprepade gånger till fönstret. De som säger att inget händer där har fel.

Det var en väldigt regning och stormig dag idag. Jag bestämde mig för att gå ut på min första promenad under tiden där uppe. Lämpligt väder, tänkte kanske jag. Jag lånade en lavendelfärgad regnrock som nådde till anklarna och var tre gånger för stor. Minst. Så gick jag ner till havet och höll på att regna och blåsa bort. Det gjorde mig lycklig.

Havet som ett vilt, fascinerande ting är en sliten och värdelös kliché, men det är svårt att inte tänka den när man balanserar på en hal träplanka på en stenpir och stirrar ut på det gråa havet när det skummar och kastar sig över stenarna framför en. Då jag är bättre än så ändrar jag mig och tänker annat sedan. Att jag tycker om havet för att det är oändligt. Och sommar för mig, då jag inte ser det så här resten av året.

Ny scen. Kan vara när som helst. Mm och mf trugar mig med mat. Frukost, lunch, fika, middag, kvällssnacks...

Ny scen. Jag och mm ligger på klipporna, solen står högt i himlen som är klarblå och badande barn skriker förtjust. Det blåser, men är varmt. Vi har precis kommit upp ur vattnet. Det är vi och invånarna på stranden. De flesta som semestrar där har åkt hem. Jag försöker lära morfar att använda en digitalkamera, vill att han ska fotografera mig och mm. Det går inget bra.

Ny scen, igen. Kväll, tisdag. Det är varmt och kvavt i rummet. Jag ligger och ska sova. Jag känner mig nervös på ett sätt som jag inte har känt mig sedan skolan fortfarande existerade. Det är en vecka så fullspäckad att det aldrig kommer att gå, imorgon största provet som jag inte har pluggat mer än en slarvig timme, prestationskrav ångest och stress välkomna.

Och när jag kommer hem möts jag av två brev på köksbordet, ett är från vägverket.

Varför har jag en känsla av att jag inte kommer kunna somna denna vecka?

Imorgon 07.08 tar jag tåget från Malmö central upp till sommarstugan. Där ska jag umgås med mm&mf, förhoppningsvis få sola och bada (snälla låt mig få fint väder!), under korta tre dagar. Det är inte riktig sommar förrän man kommer upp till stugan och halland, och i vanliga fall är jag där minst en vecka. Var jag där. De senaste åren har det inte riktigt varit så, men hur som helst, Ugglarp är mitt sommarparadis, det ställe som jag faktiskt kan längta till under hela året.

Helt klart värt att gå hemifrån någon gång vid sex-tiden för att promenera till busshållplatsen och ta sig in till stan. Det var jag som bokade resan. Jag klarar det.

Helgen har varit sjukt trevlig, mycket jobb, men bra ändå. Igår såg jag, k och jen på Stolthet och Fördom och blev allmänt romantiska och inspirerade. Sen, när k hade åkt hem, bestämde sig jag och jen oss för att en promenad var en bra idé. Vi gick i cirklar, sen gick vi ut mot henne, sen satt vi på ett par cykelbanehinder och pratade, pratade och pratade. Sjuuuuukt trevligt. Hon och jag diskuterade givande ämnen.

Citat jen:

"Jag skyllde på flytten men det var för att jag hade hånglat med för många tioåringar."

På cykelbanehinderna:

jen: kärleken är svår, men ack så underbar.
jag: ur led, är tiden.

Hur ska jag klara mig i göteborg? jen, jag vill ha med mig dig upp!

Guuud trevligt värre. Fast jag vill ha ett brev hemskickat med information så att jag slipper undra kring typ ALLT som rör kursen. Men jaja, det kommer jag kanske inte att få. Det ska nog gå ändå. Har så mycket saker som måste fixas och är inte lång tid kvar nu att göra det på. Det är tajt.

I övrigt, sjukt trevlig dag i stan, med utomordentlig shopping, sol, och trevliga random människor. Jag gillar det!

Idag=lyckligaste stunden på länge. För ett halvgammalt presentkort köpte jag The Nationals Boxer och Tribecas Dragon Down. Känslan var grym när jag gick ut därifrån med skivorna i påsen skivorna i påsen, ja ja ja! Första gången på över ett halvår som jag har betalt för något, men oj vad värt det.

Fast.

Jag har blivit lurad. Eller lurat mig själv, vad man säger. Tribeca är underbara, jag hade kunnat leva på dem, men jag har omedvetet köpt Lasse Lindh. För han är dem, liksom. Och jag hade tänkt på att det lät som hans röst, men inte tänkt mer på det.

Fuck.

Fast jag kan inte riktigt bli arg på mig själv för det är så sjuktsjuktbra. Alltså, riktigt bra. Så, ja... Tanketerapi:

Ooookej, Hanna.

Ignorera Sex-numret av Bon. Ignorera Lasse Lindhs kommentarer om groupie-sex. Lasse Lindhs kommentarer på allt faktiskt. Ignorera. Gör det.

Nu.

Idag har jag gått från att planera ett datorinköp (en fin bärbar HP för ynka sju tusen - ja tack!) till att inse den krassa verkligheten med att jag faktiskt inte har råd och dessutom konstatera, att nej, om jag inte är dum, så åker jag hem efter jul. Jobbar ihop pengar ett halvår. Reser ner igen, för ett helt år, om jag inte kan lämna det bakom mig, reser någon annanstans om jag kan, eller börjar plugga om jag ska vara nöd och tvungen. Och det känns faktiskt bra.

På jobbet skrämmer jag och mina två kollegor (en tjej som bara är lite äldre än mig och en kille i dubordehabarn-ålder) bort kunderna. Vi diskuterar allt, mina framtida dator- och mobilinköp, namn att döpa barn till, andra anställdas sexliv... svinball, om än inte alltför snällt. Mina timmar idag flög förbi. Och så kom en kund och jag insåg att "skrattaintenuskrattaintenu" och sa till de två bakom mig att skärp er, men det gick inte så bra och kunden såg uppriktigt sagt skrämd ut.

Aaaj då.