Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
Alla dagar går så snabbt nu och jag hinner inte med! Som att någon snabbspolar veckorna för att vi ska ta oss igenom hösten så fort som möjligt. Eller bara som i att jag har grymt mycket att göra hela tiden.
Igår var min lediga dag, och spenderades i stan med jen. Vi shoppade (bl.a. pass, tights, vinterjacka, eftersökt kofta), åt grekiskt (eller kyckling med pasta) inne på saluhallen, hann möta upp lite med 'ci innan vi var tvungna att skynda oss hem för att hinna ner och träna på Formtoppen.
Sedan var jag på caféet idag - satt ner en kvart totalt på 7,5 h - hann hem, äta lite och sen var det iväg och simma på vanningen, med jen igen. Vi är sjukt duktiga på det här nu, vara nyttiga-businessen. Faktiskt. Kakorna som jag fick med mig hem gav jag till min familj!
Fick även en glimt av de svarta ruinerna efter skolan/vårdcentralen/tandläkarcentralen. Det är sjuktsjuktsjukt. Efter att ha restaurerat allt det här (och hur långt tid kommer inte det att ta?? år!) kommer kära v-kommun vara en fattig kommun, ja, vi kommer att gå på knäna. Jag och jen såg ett mönster när vi simmade. Strandbaden förra sommaren, detta nu, så vad kommer sedan? Höllviken står på tur.
Något helt annat: igår när vi korsade stortorget, hittade vi en massa skulpturer gjorda av datordelar, som kretskort, tangentbordsknappar och musar. Jag blev lycklig, jen också. Hon gillade det söta lilla djuret (vad var det för något?), jag gillade de två figurer som uttryckte sorg eller frustration, de var kick-ass, sjukt coola. Vi kom inte underfund med vad det var. Var det konst, eller reklam? Hur som helst, det kändes som gatukonst och det var intressant!
"Att fånga en fjäril" är finastefinaste Winnerbäcklåten. En av dem, i alla fall. Nu längtar jag efter Daugava. (hint, hint...'ro, min raring)
Igår var min lediga dag, och spenderades i stan med jen. Vi shoppade (bl.a. pass, tights, vinterjacka, eftersökt kofta), åt grekiskt (eller kyckling med pasta) inne på saluhallen, hann möta upp lite med 'ci innan vi var tvungna att skynda oss hem för att hinna ner och träna på Formtoppen.
Sedan var jag på caféet idag - satt ner en kvart totalt på 7,5 h - hann hem, äta lite och sen var det iväg och simma på vanningen, med jen igen. Vi är sjukt duktiga på det här nu, vara nyttiga-businessen. Faktiskt. Kakorna som jag fick med mig hem gav jag till min familj!
Fick även en glimt av de svarta ruinerna efter skolan/vårdcentralen/tandläkarcentralen. Det är sjuktsjuktsjukt. Efter att ha restaurerat allt det här (och hur långt tid kommer inte det att ta?? år!) kommer kära v-kommun vara en fattig kommun, ja, vi kommer att gå på knäna. Jag och jen såg ett mönster när vi simmade. Strandbaden förra sommaren, detta nu, så vad kommer sedan? Höllviken står på tur.
Något helt annat: igår när vi korsade stortorget, hittade vi en massa skulpturer gjorda av datordelar, som kretskort, tangentbordsknappar och musar. Jag blev lycklig, jen också. Hon gillade det söta lilla djuret (vad var det för något?), jag gillade de två figurer som uttryckte sorg eller frustration, de var kick-ass, sjukt coola. Vi kom inte underfund med vad det var. Var det konst, eller reklam? Hur som helst, det kändes som gatukonst och det var intressant!
"Att fånga en fjäril" är finastefinaste Winnerbäcklåten. En av dem, i alla fall. Nu längtar jag efter Daugava. (hint, hint...'ro, min raring)
Kommentarer
Trackback