walk up to her when she's caught the bouquet
Idag har jag gått från att planera ett datorinköp (en fin bärbar HP för ynka sju tusen - ja tack!) till att inse den krassa verkligheten med att jag faktiskt inte har råd och dessutom konstatera, att nej, om jag inte är dum, så åker jag hem efter jul. Jobbar ihop pengar ett halvår. Reser ner igen, för ett helt år, om jag inte kan lämna det bakom mig, reser någon annanstans om jag kan, eller börjar plugga om jag ska vara nöd och tvungen. Och det känns faktiskt bra.
På jobbet skrämmer jag och mina två kollegor (en tjej som bara är lite äldre än mig och en kille i dubordehabarn-ålder) bort kunderna. Vi diskuterar allt, mina framtida dator- och mobilinköp, namn att döpa barn till, andra anställdas sexliv... svinball, om än inte alltför snällt. Mina timmar idag flög förbi. Och så kom en kund och jag insåg att "skrattaintenuskrattaintenu" och sa till de två bakom mig att skärp er, men det gick inte så bra och kunden såg uppriktigt sagt skrämd ut.
Aaaj då.
På jobbet skrämmer jag och mina två kollegor (en tjej som bara är lite äldre än mig och en kille i dubordehabarn-ålder) bort kunderna. Vi diskuterar allt, mina framtida dator- och mobilinköp, namn att döpa barn till, andra anställdas sexliv... svinball, om än inte alltför snällt. Mina timmar idag flög förbi. Och så kom en kund och jag insåg att "skrattaintenuskrattaintenu" och sa till de två bakom mig att skärp er, men det gick inte så bra och kunden såg uppriktigt sagt skrämd ut.
Aaaj då.
Kommentarer
Trackback