vi vill

Söndag kväll. Varmt. Mycket varmt. Jag vet inte vad jag vill säga - kanske att jag inte har gjort så övermycket idag och börjar inse att min kapacitet att vara effektiv&produktiv&kreativ (eller bara städa upp efter studentfirandet) sjunker i samband med att temperaturen stiger. Se det som en x-y-graf om ni vill. Denna insikt leder till en kedja av insikter, bland annat att jag antagligen inte kommer att bo i en stuga vid kusten i Provence någon gång i framtiden.

Och inte bara på grund av framtidsscenariot som jag och e-su målade upp, med den franska mannen som efter ett långt och troget äktenskap lämnade mig för någon ung (yngre) blondin, och tvingade mig till att lämna mitt hem och börja försörja mig genom att kränga ut grönsaker på torget i närmsta lilla by. Utan lite på grund av värmen också.

Men mest är det underbart. Att det känns som sommar och att man kan lata sig och sola så som man ska kunna en svensk sommar. Trots att det bara är början av juni. Det lovar gott.

Nu är det snart dags för Blekinge. Innan dess, några dagar på mig att inköpa en hel sommargarderob, skicka ut tackkort, packa, UMGÅS MED TOUS LES CHERIES, och så vidare. Den perfekta början på sommaren, har det här varit, och gud vad bra allt kommer att vara de här tre månaderna. Att är liksom upplagt för att vara perfekt, om det nu kan vara det.

Jag blir yr av lycka när jag tänker på denna oväntade - kanske inte! men jag har varit oförberedd på den - frihet som vi har nu. För liksom, allt man gör nu räknas på ett helt nytt sätt, och alla grejer jag gör nu leder till att jag kommer längre fram in i framtiden tidigare. Does this make sense? Men om jag till exempel börjar läsa franska modemagasin och titta på franska filmer nu kommer det att leda till att jag uppnår min dröm om att kunna prata och förstå språket flytande tidigare. Samma sak om jag skriver saker, startar intressanta projekt, eller träffar spännande människor. Det är ju verkligen så att allt man gör nu leder till något.

Men ingen ångest eller så. För det är bara sånt som är roligt som har någon betydelse.

Appropå ångest - jag känner inte den! Ingen studentångest, ingenting. It's sweet. Och jag har inte gråtit en enda tår. Det närmaste jag var när jag var på e-su och 'ci (bland annat):s utsläpp. När jag stod där på trottoaren och tittade på alla överlyckliga studenter i vita mössor, vita klänningar, och skrålandes för full hals. Och det var jag igår, insåg att det var jag igår, det var vi som stod där, vi har precis stått exakt så på ett flak och hoppat och skrikit och varit lyckligast i världen.

Mina ögon tårades och jag tittade mig omkring. Ingen vän här inte. Var var B eller am eller vem som helst? Någon som borde ha varit här med mig nu och inte legat hemma utan VARIT HÄR MED MIG. Så hade jag fått gråta lite och sakna att det var vi och att det redan har varit och hur enormt glada vi var. För jag vägrade bara att stå där med tårar i ögonen ensam på ett studentutsläpp. Hur som helst, det var fint att se alla studenter på flaken. Riktigt fint. Det gav ytterligare en sådan där ensekunders-insikt i att vi faktiskt har tagit vår student nu.

Resten av eftermiddagen (detta är i fredags, FYI) var fortsatt trevlig. Hann komma hem från utsläppet lagom till e-su:s studentmottagning, som var jättetrevlig med god mat. Sedan tog jag och B bussen ner till 'ci och kom lagom till tårta där. Hos henne stannade vi tills det var dags att bege sig till deras studentfest på hilton. Som var sjukt ball, faktiskt. Jag och jen var förvisso utbölingar, men vi roades oss rätt bra. Hade dessutom ett par djupa samtal (innergården på taket! promenaden till gustav!) som var mycket trevliga.

Kort sagt: torsdagen och fredagen var två väldigt lyckade dagar! Extremt så.