Jag vägrar att detta ska vara något fucking R.I.P.-inlägg

Jävla skitdeppdag. Min blogg är död. En månads arbete och så försvinner allt.

Nej jag kunde ju inte ha tålamod och jag kunde ju inte vänta tills jag hade fått den nya bilden. Men vem sa att allt bara skulle försvinna? Skit skit skitblogg.

Jag började gråta när jag åt min fisk med potatis och familjen sa att bloggar är väl ändå bara något man har i nuet, för det är väl ändå ingen som läser en gammal blogg.

Nähej? Men min blogg var ny, min blogg var nu, min blogg levde för guds skull.
Jag sa "Nu är allt förstört. Jag var ju så stolt.".

Allt det arbetet.

Åh gud jag orkar inte börja om igen.

Så nu sitter jag vid datorn och hoppas att kundservice ska svara på min desperata bön, och lyssnar på depp-Coldplay, som jag så sällan annars har tålamod med. Helt underbart är det, i sin vemodighet, och med Shiver trodde jag nästan att det regnade ute.

Väldigt frustrerande, allt. Jag har nästan lyckats förlika mig. jag lyckades kopiera allt för det låg kvar där jag var inloggad, så kanske kan jag lägga upp allt igen, som ett inlägg istället, men det blir inte samma sak.

Alltså nej fy. Bloggen har varit så beroendeframkallande. Det jag gjorde var bra. Jag la ner min själ i det här, och jag orkar verkligen inte börja om på nytt. Jag orkar inte. Då ger jag upp och skiter i det här, men vad ska jag göra istället!? Jag gillade den här omedelbara bekräftelsen så…

Åh jag vill inte att det ska vara så här. Jag tänker ju i blogg nu, for god’s fucking sake. Det är det ultimata forumet. Passar bra till alla ensamma meningar och bilder som dyker upp i mitt huvud. Jag har inte stommen för att skriva långa ambitiösa grejer. Och i dikter får man inte ha bilder. Jag vill blanda allt. Jag vill kunna skriva om saker jag älskar, allt det som får mitt hjärta att göra lyckovolter, sånt som kan öppna nya vägar eller inspirera, och ibland egotrippade bara-intressanta-för-de-som-blir-omnämnda-dagboksinlägg.

Detta är inte slutet.

 

/Hanna

Uppdatering: Detta inlägg är irrelevent då allt löste sig. Jag skrev det som en förklaring, för igår fanns det verkligen inga inlägg kvar på sidan. Nu kan jag egentligen ta bort detta, men jag blir rörd över min uppriktighet mot mig själv, så det får vara kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback