vi vill

Idag var jag och e i stan, en mycket trevlig dag. Jag köpte följande:

*jacka
*skor
*solglasögon

Väldigt bra och jag är stolt över mig själv som höll den uppsatta budgeten. Nu är jag barskrapad, men det var planerat, så det är lugnt.

Nej, det är det väl egentligen inte. Jag måste tjäna pengar. I synnerhet alla klänningar som ska köpas (bal/sthlm/student) får det att kännas lite pressat.

I mitt nya "tjäna pengar på tidigare oprövade sätt"-sinneslag tog jag idag ett djupt andetag, och valde ut en handfull cd-skivor som hade lågt sentimentalt värde. Dessa gick jag och sålde till en skivbutik i stan. Visserligen fick jag inga cash i handen som jag hade hoppats/velat utan ett tillgodokvitto, men visst. Någon gång kommer jag att vilja handla skivor. Så det är lugnt, och kändes bra.

Det kändes faktiskt grymt bra. Särskilt som jag också har städat i garderoben, så att den är helt fin och nästan tom (ehh, okej...inte riktigt kanske). Men åt det hållet. Så jag får en massa inbillat rum och en känsla av rymd inombords - mycket bra.

Jag ska inte ha några onödiga inköp alls nu. Allt jag får handla är det som står på den lista jag har gjort upp. Jag har beräknat vad jag kommer att få i lön de kommande månaderna (april - ganska bra, maj - mindre).

Och appropå kläder och vårinköp kan man ju prata om kyrkan....

Nej. Kanske sämsta övergången någonsin.

Men hur som helst var gårdagens mesta aggressionsmoment när vi var hemma hos m&m på påskmiddag (fast utan påskmat - de körde på italienskt) och vi satt och samtalade på kvällen. M började säga något om hur det är dåligt att inte kyrkan håller fast vid sina gamla världen, och jag sköt in något i stil med

"Vaddå? Kyrkan är väl knappast icke-konservativ? Kan du mena att de tillåter kvinliga biskopar nu? Det är väl det enda de har ändrat på."

Efter lite huffande och puffande från m&m:s sida, kom det fram att de menade hela grejen med om homosexuella ska få gifta sig i kyrkan.

"Men det får de ju inte ens! Och det är fel. Det borde de verkligen få. Jag menar..."varför inte?" Det är väl självklart att de ska få göra det!"

Men m&m menade att hela syftet med äktenskap är att det ska vara mellan en man och en kvinna. Och jag debatterade.

"Men vaddå - syftet med äktenskapet? Det har ju redan ändrats. Ni kan ju inte komma och säga att syftet med äktenskap är samma idag som förr i tiden. Förr var giftermålet ett ekonomiskt arrangemang. Det var ett sätt att överleva. Och det är det inte längre.

Idag gifter man sig för att visa för omvärlden att man är två personer som älskar varandra" (jag sa verkligen så; använde orden "personer som älskar varandra" och det kändes så, så konstigt att säga) "och giftermålet har främst ett viktigt, symboliskt värde.

Man gifter inte sig på samma sätt som förr i tiden. Då blev man bortgift när man var tretton. Och jag är väl ingen barnbrud heller? Va? Va?"

Jaaa..

Jag gjorde mitt bästa, men jag hade inte precis något stöd för min åsikt. Dessutom känns det konstigt att argumentera för något som är så självklart, något som är så grundläggande i mitt förhållningssätt till omvärlden. Jag kan inte bara säga "men det är väl självklart att de ska få gifta sig i kyrkan" bara för att det känns självklart för mig.

Jag är så glad att jag tillhör en yngre generation. Det enda jag borde oroa mig för att jag någon gång i framtiden ska vara lika stelbent i en fråga som avviker från det som är normen nu idag. Men det är faktiskt ett senare problem.

Och ja, jag är medveten om att detta är lite ensidigt. Jag kan hålla med om att det har blivit en sådan himla stor grej med att vara homosexuell - att det ska vara så enormt viktigt att poängtera i alla mediala sammanhang. Men det är väl typ dit jag kan sträcka mig. Jag är för kyrkliga giftermål och jag är för adoption av barn, och skulle aldrig, aldrig kunna rösta på Kristdemokraterna...

Glad påsk allihopa! Nu ska jag vara snäll, tyst och äta mitt påskgodis.