Drömmar och sånt som skaver i kanterna

image85

Jag söker på namnet på universitetet, och skräms som en kanin. För det är vad jag vill göra, det tror jag verkligen att det är - men samtidigt inte. På många punkter stämmer det faktiskt överrens med min bästa eftergymnasiet-dröm, men om vi skulle köra koden i genbanken som vi kunde i skolan kommer överrensstämmelsen bara att vara 99,7%. Eller liknande. Som människan och schimpansen. Och då vet jag inte. Jag blir tveksam igen.

Det finns saker jag måste ta reda på. När jag vet dem känns det kanske bra. Vad ett korridorrum kostar. Om jag får toa på rummet. Hur dyrt det är med mat. Hur mycket schemalagd tid man har. Om man blir garanterad ett rum. Om man kommer att trivas och tycka att det är det bästa man kunde ha gjort.

En sida som kom upp när jag sökte handlade om innehållet på kursen. Skriven av en som hade gått det jag vill gå där jag vill gå, så som jag vill gå - fast för tre år sedan. Och jag får lite en gnagande känsla i magen, för jag är nitton (bara, då i alla fall) och vad om alla andra är 25 som hon som skrev sidan var? Det är ju lugnt om vissa är det. Men tänk om alla är det.

Jag kommer att känna mig så korkad.

På jobbet idag snackade de andra två tjejerna i kassan om allt som jag inte kunde snacka om. Och de är tjugo-någonting, alltså. Bröllop. Ha ett barn hemma. Bordsplaceringar till festen efteråt. Hej, hej, jag är arton år och tänker inte fundera på sånt på denna sidan om min tjugoårsdag. För jag vet för lite. Jag har inte ens en lägenhet med sambo, liksom. Jag har ett fint rum med guldspegel och ett stämplat papper med max två tredjedelar av mina gymnasiebetyg på.

Så om alla är tjugofem eller äldre kommer att jag känna mig så fel.

Men alltså. Jag tvekar inte. Inte egentligen. För detta är så bra, och jag följer verkligen min dröm, och jag kommer att prata så bra och jag kan bara hoppas att jag klarar av att få godkänt på allt eftersom man inte får något studielån annars, att jag har råd att betala hyra och mat, och att allting är roligt.

Jag är fortfarande lite sugen på att bara söka ett jobb. Och fixa en lägenhet på egen hand. Men gissa om det är omöjligt. Jag ska göra det här nu. Sen till våren kan jag antingen jobba här hemma igen, åka skidor i franska bergen, eller jobba i Storbritannien så har jag fixat engelskan också.

Så: haha! Det känns bra det här.

Kommentarer
Postat av: Sussie

nyfiken!!!

Postat av: Erika

Go for it Hanna! Vad ska du söka? Måste bara säga att du är sjukt modig! Puuuuusss

2007-03-26 @ 16:38:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback