vi vill

                                                                             
Två tjejer var och snackade för oss idag om hur det var att plugga i Linköping. Trevligt, informativt, och lagom icke-krävande sådär en fredagseftermiddag. Men jag började tänka igen i eftermiddags - och det är inte bra alltså. Problemet är att det finns för många alternativ, och nu sa jag till mig själv att jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och se så att jag inte hade missat något viktigt bland de sakerna jag har valt bort, det som jag också har möjlighet att göra men som jag har prioriterat bort tills vidare.

Så jag gick lite bakåt, försökte tänka om något av de alternativen är bättre. Och det är så svårt! Liksom, hur ska man veta. Egentligen? Att sia om framtiden är omöjligt.

Dock tror jag att det är detta som gör mig mest lycklig. Jag är så sjukt motiverad - flytta till Göteborg, fixa ett boende, inte känna en enda person...allt detta är saker som utmanar mig och gissa om det är en utmaning jag gärna tar.

Dessutom vet jag att språk är viktigt, och att det också är det som jag känner mest drivkraft att lära mig nu. Målet är att prata flytande, och utan brytning. Man får större konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Och man lär sig genom att kommunicera med folk. Den här grejen att man har möjlighet att prata med personer som man annars inte skulle kunna ha ett utbyte med - det är coolt.

Människan är ingen ö, bla bla...att kunna prata är bra. Punkt. Skriva är också bra. Det är därför jag ska söka nu. På lovet, har ju två veckor på mig.

Men jag är LEDSEN, för nu har min blogg blivit en karriärblogg - VAD ska h ta sig till i framtiden??, och så intressant är det faktiskt inte. Jag ska hålla käft om detta nu. Nästa gång ni hör om detta är jag redan på min nya hemort, och sitter och skriver på någon internetcafédator framför en kullerstensbelagd bakgata.

Eller så har jag jobbat så fint & duktigt i sommar så att jag har råd med något bättre.

Men det är då! Idag tog vi spexfotot till årsboken. Det var ball, och vi var heta (hm ja?). Plastfolie klär...jag vet inte vem. Men jaja, man fattade faktiskt att vi snart slutar nu. När vi gick därifrån och solen sken ner på våra huvuden kändes det som sommaren skulle kunna stå och vänta någonstans nedanför nästa backkrön. B sa "vi slutar snart" och jag tänkte på sommaren och vitt och student och frihet och kände bara JAAA! nästan utan den vanliga bitterljuvheten. Hon menade visserligen för dagen men jag tänkte för gymnasiet.

Det känns som den här våren kommer att bli bra.

Och jag är bra på att avgöra sådant, så ta det som ett löfte, eller ett tecken siat ur luften. Den blir ju varmare nu, luften. Det är snart juni. Snart står vi där...

Imorgon är det högskoleprovet. Måste måste måste. Klara det här nu. Ska inte göra något i kväll, ska bara vara pigg imorgon. Sedan är det påsklov, och då ska vi vara sjukt oseriösa! Eller hur, jen? Du fick hem kitet väl, och så?

(Bilden: MeanNorth)