vi vill

Är i Killerweek nr 1 nu. Kemi igår. Labbrapport torsdag. Kyla och sömnbrist gör mina tankar långsamma. Jäst vad? Typ som levande celler? 

Saker som fyller inga syften. Uppgifter att göra när tiden redan är slut - hur klarar man det? Jag vill inte jag vill inte jag vill inte mer. Okej?

Jag tror att jag behöver inspiration eller något. 

Det var en gång en tid. Jag borstade håret 100 tag varje kväll, jag bakade äppelpajer och ställde ut på fönsterkarmen och jag sov åtta timmar varje natt på dunbolstrade kuddar. 

Jag minns att det var underbart. Jag var fylld av framtidstro. Jag vaknade med leenden på läpparna varje morgon av mig själv behövde inte ens ställa klockan. Fåglar kvittrade och blommor sträckte sig upp mot mitt fönster.

Eh, nej. Jag ljuger. Men det suger att komma trött till skolan.

N: Men jag ska bara ge dig tre sympatiska klappar.
Säger min bror och ger mig tre klappar på huvudet. Han får mig att le.

Lätt att fastna i dåliga cirklar och tänka snö snö dö snö.

Och detta är dåligt, då snö består av vatten som består av molekyler som inte lever som till exempel jäst och jäst måste man tänka på vilken temperatur det är och skriva labbrapporter men snö är alltid samma temperatur den är kall.

(Pust.)

Men färre skäl att bli nu-förfryser-jag-mig-deppig: Ihållande minusgrader är jämställt med Vallåsen -07. Upplyste folk idag. Klassen. Något jag ser fram emot. Verkligen. Mycket. Tack, jag kan åka skidor.

Bäst idag: under planeringen av projektredovisningsinledningen.

Jag och B som förställde våra röster, svepte med varsitt pekande finger över en inbillade publik i en inbillade redovisningssal:

"Alla här inne har säkert råkat ut för att någon stjäl er laptop på en flygplats."

En timmes underbart trams. Nämdes i loggbok som "jobbade vidare på redovisningen." Efter det bestämde vi bra saker. Faktiskt.