vi vill

att jag är kär i våren.



Och att jag för första gången i mitt liv hörde Patrick Wolf på radio.

Det var en ny låt men hans stämma finns i min ryggmärg så jag tvekade inte utan slank ut genom badrumsdörren med min Kanebo 38° Silk i ena handen och med andra handen vred jag volymratten ett varv år höger samtidigt som jag tänkte att detta är den första bra saken med att jag försov mig och vaknade sjuk.

Fast jag vet inte om jag gillar det. Om man bortser från den här aspekten med hans djupa röst och hur han blandar stråkar med elektroniska knastrande smatterljud. Och det här att han har saker att säga. Och att han är typ musikaliskt underbarn (googla honom och se hans talents, se även allt beröm). Jag vill inte höra honom på radio.

Han kommer att omfamnas av alla supergenomtänkta stylade indietjejer med fin smak och ett alternativt tankesätt, och han kommer att kvävas till döds  för mig av dem som my darling Regina S gjordes (även om Regina kommer upp som en liten vit blomma och värmer mitt hjärta så fort jag hör hennes röst igen).

Men any way. Life's good. Jag sover i min egen säng i natt.