I efterdyningarna av min visit i my,ithink,greatestlove-city
Paris, je t'aime. Typ typ typ. Där var underbart! Varmt och soligt - temperaturen låg runt 25 °, och sista dagen kröp den upp i 27°. Så det var härligt. Riktigt, riktigt härligt. Kan inte överskattas.
Vi tillbringade ett visst mått med att turista (fotade som japaner, allt vi såg och i synnerhet varandra), såg alla viktiga byggnader - Tour Eiffel, L'Arc de Triumph, Sacre Coeure, och gjorde omfattande invändiga studier av Notre Dame (vår grundliga, övernitiska franska guide avverkade en sjättedel av katedralens insida på drygt en timma, sedan hoppade vi av rundturen), Louvren och Musée D'Orsay. Vi promenerade i Montmartre, åkte tunnelbana , satt och åt baguetter på bänkar och i små parker, softade i Jardin du Luxembourg (stor park) med alla snygga franska ungdomar och andra turister, fikade, stektes av solen, frekventerade boulangerier samt såg till slut Seine (Jag: "När ser vi seine? Jag har inte sett floden. Titta här är vatten. Är det seine?").
När vi inte hade schemalagd tid (och ärligt talat var vår fria tid mycket mer omfattande än vi trodde att den skulle vara) gick vi i affärer och ägnade oss åt shopping. Jag hittade till min stora lycka den perfekta studentklänningen, den allra sista dagen, och slog till. k köpte en ny garderob i början av resan, då flygplatsen snodde hennes väska. (Eller blev den bara borttappad..?) Hela hemresan satt jag och orade mig, ifall att väskan med min nyinköpta klänning skulle försvinna på vägen, hemska tanke. Det gjorde den inte.
Det kändes rätt fel att komma tillbaka hit, där man inte svettas ihjäl av jeans och är tvungen att ha minst kjol eller klänning, där träden bara är på väg att slå ut men inte är utslagna... Men här är ganska fint här hemma också, och varje gång jag går utanför dörren drabbas jag av stark sommarnostalgi av alla dofter som finns i luften nu. ("Sommaren åttan-nian. 14. Jag och e-su. Tamora Pierce. Gungorna. Mopedhinderna från hennes väg. Sommar. Varmt. Bara fötter. Alanna." Typ så gick mitt tankemönster igår.)
Och jag tänkte på sommaren och studenten och allt vad det innebär. Men mest på sommaren, att allt blir varmt, allt är grönt och varmt, sol och blommor, ben i shorts och kjol, ligga i trädgården och bränna huden, ljumna kvällar och friheten - friheten!
Som kommer att bli så, så mycket större nu denna sommaren. Detta är inget temporärt. Detta är goodby foreever, we don't want you back. Ingenting kvar bakom mig och kanske finns inget fast som väntar på andra sidan. Vem väntar och vem tar emot? Hur fångar man sig själv i fallet?
Vi kommer att vara vita och så fina!
Jag tror att detta är min största lycka och min största sorg.
Men jag har säkert fel.
Finns hundra saker som är större och som kommer att betyda mer, men det är kul att få vara entusisatisk över vita klänningar och mössor, och ha något att se fram emot som inte är så långt borta. Idag fick jag en lapp med schemat över dagen, som visar tiderna när alla olika klasser går ut. Jag har läst den.
Hela Paris-resan gick jag och tänkte på Lyon, tänkte att "så här kommer det kanske att vara" och "i detta kommer det kanske att skilja sig". Jag försökte göra någon slags jämförelse, sätta upp det i något slags förhållande till vartannat. Det finns jättemycket jag tycker mycket om med Frankrike, också saker som jag tycker är bättre i Sverige. Antingen kommer jag att trivas bra och vilja stanna, eller så kommer jag att tycka att det är skönt att komma hem igen när det halvåret har gått.
We'll see.
Imorgon är det prov i genushistoria, och jag har slösat alldeles för mycket tid som jag borde ha pluggat under istället. Första dagen jag läser på detta idag, eftersom vi hade religionsprov i eftermiddags. Det är faktiskt intressant. För första gången på mycket länge känner jag ett sug efter de kunskaperna som jag är tvugen att lära mig. Ja, genushistoria ger ganska mycket feministvibbar, i alla fall hos mig, och jag är ingen aktivist, men det är spännande - faktiskt - och blir mer intressant ju mer man läser.
Så jag upptäcker nu när jag går igenom mina papper att detta faktiskt är spännande, och att jag faktiskt vill få djupare insikt. Kunna se sambanden, förstå hur olika skeenden har samverkat. Är inte det en bra grund att stå på - ett intresse för att lära sig det som meningen är att man ska lära sig?
(Tänkte tipsa om ett band, men kom fram att jag inte gillade dem. Läs istället om Feist i vilken som helst av alla tidningar som översvämmar marknaden i dagens samhälle, tjejen som bland annat har gjort underbara låtarna Mushaboom och Inside and Out.)
Kommentarer
Postat av: Louise
Inser du vilken abstinens jag har efter Paris nu?! Ge mig, geeee miiiig! Ååh.
Skönt att du är hemma och bloggar igen.. ;)
Trackback